Ett nödvändigt avbrott.

Packa packa packa packa…. 

Jag och mannen passade på att packa ner i det närmaste allt porslin igår kväll. Det som är i köket alltså (gaaalet vad porslin vissa verkar ha samlat på sig…). Vardagsrummet är ju redan tomt sedan första omgången. Vi konstaterade att det går så mycket snabbare att packa, två päron med två händer var. Än i det där världsfina sällskapet, Minimannen, som gärna packar ur det vi packar i.

Idag det tisdag.

Och vi kan räkna på en hand hur många dagar vi har på oss att bli klara med flyttpack och städ och grejs. Men för att vara sådär übereffektiva behöver man faktiskt en paus nu och då. Vi hänger med vänner, traskar älskade vid-vattnet-promenaden, leker ute, säger hejdå till fina lärare (jag alltså) och så tränar vi också. Kors i taket, va?

Så om en stund ska jag och mannen iväg, ja Liten också såklart (sovandes i vagnen), och springa vårt sista backintervallpass här i Norrnorr. På grisan såklart. I den där backen som är helt crazybananasjobbig. Träningsveckan är planerad så att vi ska hinna köra alla våra favoritpass en sista gång här. För en som inte tycker om att träna, tycker nog att vi låter helt knäppa i huvudena. Men för den som förstår, ja, du förstår. Att springa på ett ställe som man verkligen tycker om. Där det är skönt underlag, mjukt under fötterna, doftar gott, är lugnt och skönt. Där det susar i träden och man känner frihetskänsla. Där, är det gott att vara. Om än kräkjobbigt.

Så strax ska vi sticka iväg hela familjen. Mot backen! Ett nödvändigt avbrott. 

God tisdag!

Lillafrun