Att känna sig hel igen.

Och så var jag hos honom igen och känner mig hel och med ett glatt Mammahjärta.

Det är helt klart en omställning att åka iväg på jobbet och lämna Liten hemma. Jag är så himla van att vara med honom, hela, hela tiden. Jag känner mig halvnaken och som jag glömt något, när jag lämnar honom alltså. Nu lämnar jag ju honom hos världens bästa pappa, så det känns ju hur bra som helst… det var bara i morse när jag och S kom på att vi faktiskt ville morgonmysa lite till och inte alls säga hejdå till varandra. Få sekunder efter hejdået hade vi båda slutat gnissla. Till en början såhär på hösten, pusslar vi lite. Men så småningom ska Minimannen börja på Förskola. Jag hoppas att han ska tycka om det. Jag tror det, men man vet ju aldrig. 

När man haft hjärnan på högvarv en hel dag, suttit koncentrerad, fått mängder av nya intryck. Lärt sig massor. Då, är det oerhört skönt att åka hem, möta älskade och direkt dra till lilla sjön. Kasta av sig dom där fancypancykläderna, dra på sig badkläder, släppa allt och bara bada tillsammans. Mellisfika i den mjuka eftermiddagssolen, plaska i vattnet med en gullunge iklädd badrock. Njuta, helt enkelt.

Där;

med den där lillhanden i min. Där mår jag som bäst. <3

Men kära nån, tänk att jag har börjat jobba nu. Halvsnurrigt är det i huvudet nu, med så mycket nytt. Men så himla, himla roligt. Jag längtar till eleverna börjar och det riktiga Musikfröknandet sätter igång- det allra roligaste! Så tacksam över hela alltet. Livet, liksom. Fräsigt!

Nu ska jag fortsätta pussa på mina två. Och så blir jag alldeles pirrig när jag tänker på att vi är lediga imorn, alla tre tillsammans.

<3

Hoppas att ni mår bra!

Lillafrun