Bland pappbeklätt golv, linoljedoft, vacker vy och en ihärdig och så välkomnad sol. Där sitter vi, på vår så-småningom-klara Veranda.
Äter en korv och makaron eller hundra.
Mannen vill ha med både ketchup och senap. Jag med bara ketchup. Liten? Han vet inte riktigt, tycker det mesta går bra men provar sig runt lite för att hitta favoriten, som ni ser. Häftigt att vara ett år och upptäcka nya saker precis hela tiden.
Så konstaterar vi att den där maträtten kan vara så förfärligt god ibland. Idag var en sån dag. Och vi samlas och äter, tillsammans. Det finns tusan inget mysigare.
Och något förbenat härligt?
– Att jag nu har avverkat en arbetsvecka, checkar ut för långhelg och känner att jag hittills trivs som fisken i vattnet.
Lillfredag som den här, alltså. Åh.
Jag är så dålig på att äta korv och makaroner. Inte ens då jag har idetorka på mat så kommer jag på den enkla rätten. Slås dock av tanken de gångerna jag äter det att det är såå gott.
Heja dig som är fröken på riktigt nu. Även om jag förstår att det har legat mycket planering bakom allt som hänt sista månaderna i ert liv så får man väl ändå säga att ni haft lite tur? tur att den där ljuvliga gården blev er till slut och i samma veva lyckas du få ett jobb i närheten. Så även på samma skola som storan om jag förstått rätt? 🙂
Söndagskram till dig från mig <3
Haha, det finns värre saker att vara ”dålig” på, du 😉
TACK! Det har varit mycket planering och fix, precis. Men sen har vi också haft en släng flax, det stämmer 😉 Fantastiskt roligt att få jobba med Storan! 😀
Söndagskram tillbaka. Hoppas du haft en finhelg! <3