Det är höst nu.

Den kom idag. Det känns i luften.

Det är kyligt och höstblåsten är här. Bladen börjar gulna på träden. Om morgonen är gräset alldeles regnblött av dagg. Naturen har börjat stanna upp liksom. Är inte lika grön, sprakande och krispig längre. Den är istället lite loj. Står stilla, helt enkelt. Än om det är lite sorgligt att lämna sommaren och det älskade ljuset, så för hösten med sig ett lugn, tycker jag. Sommaren är härlig på sitt vis; med Sommarlovets tid och allt som hör det till. Oceaner av Tillsammanstid. Smultron på strå, barfotaspring. Bad. Värme. Sol in på sena natten. Tid att göra precis vad man vill, precis hela tiden.

Men jag tycker också om kontrasten då och nu.

Jag tycker om nystartskänslan, rutiner och att njuta av vardag och se fram emot mysiga helgdagar.

Hög luft, färgsprakande träd, tjocksockar och Blundstone på fötterna. Jag ser fram emot skogsutflykter med pojkarna. Att värma sig under filten, tända ljus, koka soppa, baka bröd. Och hoppas, hoppas, det gör jag på att någon gång inom en snar framtid, få sitta i salen och höra elden spraka bakom kakelugnens luckor.