Och där sätter jag S T O P P för denna fixarsöndag.

Jag och S var ute under förmiddagen. Vandrade långpromenad och gick till lekparken och gungade som om det inte fanns någon morgondag. I regnet.

Sen, smått oväntat, gick den här dagen och blev en rensa-, kasta-, botanisera-bland-kartonger-, inventera-, plocka bort- och plocka fram-söndag. Jag är helt yr huvudet nu. I timmar, under tiden Liten sov, var jag uppe på vinden och gick igenom en hel massa kartonger. Vi pratade om det häromdagen jag och mannen, att det kändes som om vi hade ingen ordning på allting, som Pippi Långstrump säger. Uppe på vinden alltså. Men nu jädrar är det så mycket ordning det går att ha där uppe. När Liten vaknade hjälptes vi åt att byta allas garderober från att ha varit ljusa och somriga, till att vara proppade med sticketröjor och sånt. I Litens fall sorterades mest småshortsen bort och alla kläder i den storlek han nu vuxit ur fick packas ner i en kartong uppe på vinden.

Nyvaken lillprins.

Jag har också hittat sånt där jag nu läbge undrat var det har varit.

Typ Litens första-år-bok. Den jag fyller i jämt och ständigt men som nu varit borta sedan flytten. Den var gömd i en kartong, och det är dags att skriva över från anteckningarna på telefonen och in i boken. Jag fullkomligt äääälskar att sitta och läsa i den där boken. Ger mig själv en klapp på axeln och känner att det är rätt prioriterat att ta tiden att dokumentera Liten lilla liv i den. För ett år sedan, i fredags, lärde han sig att vinka. Bara en sån sak. Och det var älskade vännen och skrivarkompanjonen som lärde honom det. <3 Och i samma låda som Litens bok var, var också en massa gamla grattis- och julkort. Från Farmor, till exempel. Åh. <3

Men nu är jag i hamn med dagens mål och mannen kommer nog se räckespinnar när han blundar ikväll. Han är fortfarande ute och jobbar. Jag och Liten har sett till honom vid lunch och middag, men inte så mycket mer än så. Vi vet att han är hemma i alla fall. Och det är gott nog. Så skönt det är när man får saker gjorda, alltså. Sånt där tråk, som jag hållit på med idag, som man tänker att man ska göra men gärna skjuter på.

Och nu är det kväll. Minimannen hjälpte Morsan med en söndagsstädning för en stund sedan. När jag snabbt gick förbi Minimannens rum så såg jag en filt med en massa böcker på, som liksom kom släpandes. Fick hålla mig för skratt då jag insåg att lillvännen hade lite arbetsamt där inne. Dammsugaren höll ju på att äta upp hela alltet…

S hoppade sedan i ett kvällsbad och drog på sig nattsärken. Efteråt kilade vi till tandborstningen och i vanlig ordning är det Mamman som börjar att borsta och sen får S stå på pallen och borsta själv medan jag går iväg och gör välling. Så ropar jag från köket att nu är vällingen klar, S! och då hör jag hur han bara kastar lilla tandborsten i handfatet så det klirrar om det och in i köket kommer en springandes liten Miniman och säger mmm! och räcker händerna efter vällingen. Samma vällingvisa, varje kväll.

Nu sover han i sin säng och jag sitter här och lyssnar på Livets Vackraste Melodi; Andetagen av min son. Fem dagar utan avbrott från honom har varit helt underbart och jag gruvar mig för morgondagen men är tacksam för att vi haft så mysiga dagar tillsammans.

Hoppas att ni har haft en fin helg!

Lillafrun