Där;

Det Omtalade Skåpet.

I slutet av sommaren så var ju jag och Storan på auktion och hon ropade in ett skåp åt mig. Det var ju en himla tur, för jag tyckte så om det där halvstora, småsnirkliga, lite försiktiga skåpet vid första anblick.

Så beställde mannen hem en färg han var nyfiken på och jag började måla så fort jag fick färghinken i min hand. Läste inte på så bra om hur man skulle göra, såklart. Otåligheten tog över. Händer ju ibland, det där (för mig alltså. aldrig för M. Beundrande). Varv ett och två svor jag mest. Prickade alltid in målartillfällena när mannen inte var hemma så ni ska bara veta vad arga samtal han utstått sin fru. ”FÄRG-HELSICKET ÄR SOM CREME FRAISHE ELLER RINNANDE SOM VATTEN”… Vid varv tre började jag läsa på och vid varv fyra hade jag fått in snitsen. Så på femte varvet var jag en kung!

Färgen är fantastiskt vacker.  Ser ut som en typ av kalkfärg. Och jag hade helt sonika spätt den både för mycket och för lite, dom där första varven. Men till slut så. Och det ska såklart inte behöva ta fem varv, men det gjorde det för mig…. vad håller du på med där ute egentligen, älskling? sa M när jag drog ut för det sista varvet.

Det har blivit mitt andra skötebarn, efter Liten. Och jag är omåttligt kär i det.

Så nu ser det ut lite såhär i Salen;

Steg för steg blir gården mer och mer Vi.

Och idag vaknar vi till lördag och solen skiner och himlen är blå. Verkar ju nästan för bra för att vara sant. Någon har helt löjligt mycket träningsvärk och någon annan har betydligt mindre feber än igår men är ändå småvarm. Och den tredje, Mannen, kom hem någon gång i natt så han är också hemma- då, när han kom hem, sov jag och Liten efter en myskväll hos Litens Farmor och Farfar. Idag drar M på nytt uppdrag och jag och Liten har lördagen framför oss tillsammans.

Önskar en skön lördag!

Lillafrun