Och så blev september oktober och det är bara att konstatera att tiden susar fram.
Denna morgon vaknar jag och Liten bredvid varandra i storsängen. Telefonen ligger på nattduksbordet bredvid oss och där rasslar det till ibland…. när pappan/mannen rör på sig i sin sömn. Jo, jo. Hans fru, mannens alltså, blev visst vara-hemma-själv-rädd igårkväll efter att ha läst om det ena läskiga inbrottet efter det andra, så jag frågade M om inte han kunde sova med mig och S, trots att vi är 30 ifrån varandra?. Och det var såklart han kunde.
8 timmar och 24 minuter…
Ja, han är helt makalös och jag vette katten vad jag skulle göra utan honom. Så när min väckare ringde, och jag i sömnen bara stängde av och stängde av…. då mumlade till slut mannen där i högtalartelefonen; älskling, du måste kliva upp nu. <3 .
Åh. Kärlek alltså. Finaste som finns.
Och nu kör vi Oktober Den Första! Ta hand om er.
Lillafrun
Ja störst av allt är kärleken ? Här fick mannen sova bland höstlakan igen på dottern inte mår bra än… Nu värker mammahjärtat rejält här. Igår fick jag susa hem då hon inte mådde bra.. Fann henne i köket där hon kränkt ner sig o ett fårskinn i kökssoffan… Dundrande huvudvärk, men så somnande hon till slut.. Så nu har jag ringt VC igen o vi fick en tid i em. Det värsta som finns när hon i te mår bra 🙁
Ha en fin dag nu söta du!
Kraaam Anna
<3 KRAM
Gulligt ❤️
<3 (och liiite, lite vrickat, visst? ;))