Håhå, vilken dag;

Fick världens mysigaste start då jag lämnade Liten på Förskolan. Han är så hemma där nu och jämfört med i början av lämningarna när han avskydde när vi gick, så småflinar han nu och tar Fröken i handen och vinkar till Mamma. Jag åkte från Föris alldeles varm i hjärtat. Min stora, lilla duktiga pojke, tänkte jag.

 Sen… har det helt sonika varit en rätt, låt säga; megamegakrävande dag. Nog om det. Den tog musten ur mig i alla fall. Så det var därför vaaansinnigt mysigt att efter jobbet hämta hem den lilla Minimänniskan igen och överösas med pussar och kramar från första stund. Vi åkte hemåt och jag kastade av mig Frökenstassen och hoppade i Fjällisarna och snörde håret i en knut.

-H i m m e l s  k t!

Vi bestämde oss för att gå ut. Liten sa mm! och nickade när jag frågade om han kunde tänka sig en vagnspromenad. Jag behövde rensa hjärnan helt enkelt och Sisse bangar sällan en runda där traktorer och lastbilar kan dyka upp. Det var skymning och mörkret föll i en rasande takt, men vi var inte mörkrädda alls utan hade en så förbenat skön stund. Ibland är det helt enkelt bara så himla skönt att komma hem till sitt igen efter en ansträngande dag, och friskluft och motion i kombination- kan verkligen göra susen.

Nu myser vi här i kvällen. Middagen är undandiskad. Liten ser på Bolibompa och jag viker lite tvätt och gör i ordning för morgondagen.

Ja, vi säger Hallelujah för kväll, helt enkelt.

Ha en skön kväll alla ni!

Lillafrun