Vi började förbereda oss redan tidigt i morse.

Men av någon anledning så blev det Världens Snurrigaste Morgon. Jag sportade Pappa-Rudolf-humör och ville KOMMA IVÄG NÅGON GÅNG! och vi liksom stöp i varann jag och mannen, vilket inte är likt oss. Och matglada ungen som tyckte han fått sova för lite, vägrade äta och ja, ett tag höll vi på att sluta ut allt.

Men, vi kom iväg till slut.

Pojkarna.

Matsäcken.

Och jag. Rudolf-Morsan i världens absoluuut skönaste mammabralla. Ett par baggyjeans jag köpte från Lindex i veckan. Jag gör som med Liten i magen, kör på mycket vanliga överdelar och köper någon mammaklänning och ett par morsa-brallor. Känns lagom. Just den här blusen är dock en gammal mammablus jag fått ärva av min Storan.

Nåväl!
Liten somnade på en gång i bilen trots att det var långt innan hans sovtid. Så han var trött, helt enkelt.
Vi landade i staden norr om oss. Liten sov och sov och jag och mannen satt som två muppar och väntade och väntade… ville låta honom sova en stund om det nu var trött han var. Sen tyckte mannen att det nu kommit att bli lunchtid och det smartaste draget nog var att äta först innan vi gick in… fast det ville inte den där frun som har noll hum om verklighet ibland, utan liksom romantiserar läget och vill ha det så myyysigt det bara går.

Så, vi gick in.

Och inne på badet, där dukades det upp med god kycklingsallad och morotsbrödsmackor och frukt och äppeldryck för fyramånadersungar, och ja, det var bara ätandet kvar.
Och Liten satt i ro och åt? Näpp.

 Sluutta mamma!! SISSE SIMMA! , gastade han och avgrundsvrålade samtidigt. Jag och mannen ville bara sjunka genom jorden och önskade ha en liten av-och-på-knapp av volymen där och då…

Mannen fick feträtt, med andra ord. Inte alls ovanligt. Så han och jag satt där och slafsade i oss sallad i raketfart, med en unge som tyckte att han minsann kunde dra iväg till stora rutschkanorna alldeles själv. Mamma och Pappa, gå tyckte han. Självförtroendet är det inget fel på där, inte..!

Så landade vi i lilla bassängen och då blev vi världens bästa päron igen. Ungen helt överlycklig och bara åkte och åkte och åkte i den där lilla rutschkanan. Solen sken, Rudolfhumöret borta och allt var så himla härligt bara.

 Ja, så då hade vi badtimmar i världsklass. Så bra det blev till slut ändå. <3

Mot slutet gick jag iväg och simmade en herrans massa längder och blev sådär skönt slut i kroppen efteråt. Jag mötte upp pojkarna sedan, vi fikade lite mellis och sen drog vi mot badevarelset.

Jag fick lyxen att gå iväg och duscha själv och ha i hårinpackning i håret och sitta i bastun och filosofera, medan mannen tog Minimannen och den lite mindre softare duschen. Han är så fin, min M. Vi möttes ute i foajén. Jag med världens lugnaste känsla i kroppen och M med sin coola lock fast med brallan bortglömd att knäppas och håret på lite härs-och-tvärs (haha)

Till sist lommade vi ut från Äventyrsbadet och drog mot Pappas brumbrum. Russinskrövliga om fingrarna, rosiga om kinderna och trötta i precis hela kropparna. Liten somnade på en gång, även på vägen hem och har ikväll ätit i kapp hans matkenpiga dag med hans favoriträtt, makaon o kov (makaroner och korv). Päronen ska ha räkfrossa, och jag längtar.

Lite Pappa-Rudolf-snurrig dag med en himla massa leenden, bubblande skratt och Sluutta Mamma/Pappa! från en Miniman. En dag tillsammans med finaste pojkarna jag vet. Bättre blir det liksom inte!

Trevlig helg alla ni!

Lillafrun