Så, vad har vi här då?

Ja, en oväntad vändning skulle man kunna säga.

Igår kväll fick den där lilla älskade plötsligt hög febertopp igen? Den här morsan hänger knappt med, alltså. I måndags när jag hämtade från Förskolan märkte jag direkt att han inte var på topp. Såklart han skulle vara hemma på tisdag. Ha chansen till lägre tempo genom mamma-Liten-mys. Lugnare lekar som orkas med med snuva och en feber som varit och hälsat på natten innan. Det var en så mysig dag det där, förresten. Dessutom, verkade han hela tisdagen bara bli piggare och piggare. Prima! tänkte den här mamman. Och igår konstaterade jag att det blir perfekt med ledig-onsdag och sen tar vi en skvätt Förskola och Jobb imorn, torsdag.

Men, icke!  Igårkväll kom Herr Feber tillbaka igen. Och det med besked.

Så vi fortsätter Sjukstugan en dag till. Jag har grusiga ögon efter natten som varit febrigast hittills. Liten har sovit, men småyrat i sömnen liksom.. så jag har hoppat till stup i ett. Så en trött mamma här idag… med en tvååring som kvittrar på nästan som om inget hade hänt… med världens slemhosta och grodgrönt snor ur näsan. Tapper lillvän, mao.
Solen skiner in i sovrummet. Ute är det så vackert. Men kallt! En liten drös minusgrader. Perfekt väder att hänga ut täcken och kuddar i, för lite vädring. Så får det bli!

Så vi tar torsdag, snyter mera lillnäsa på han som småsluddrigt, i natt när mamman gav honom alvedon, ändå var noga med att säga tass, mamma! . Och så håller vi tummarna att febern är bortaborta. Men här ropas inte hej! Och så väntar vi så småningom idag hem en skäggig och mycket älskad och efterlängdad pappa och man.

Det blir nog torsdag av det här också.

Lillafrun