Förstår ni allt pyssel och fix innan en sån här liten stol är gjord? Och tänk, hur skönt Lillan kommer ha det om dom lite småkyliga morgnarna, när hon stoppar fötterna i småtossorna. Och lägger sig på mjuka, vita fårfällen. Precis som hon gör just precis nu.

Alla omtanke. Från alla människor som var där igår. För Juniflickans skull. Och alla som inte kunde komma, men som ändå sände små ord, presenter på posten och på sätt var där, i alla fall. Det, är så fint att jag som mamma får fladderhjärta.

Åh. Vilken himlafin dag det var igår.

Vi tänder dopljuset och känner hur gårdagen finns kvar i hjärtat. Som i en liten ask….
Överallt i huset finns spår efter Lillans Dop och Dopkalas. Det är rosa ballonger och rosor och presentpapper och presenter och dopbevis och ljus och allte möjlig, som Sixten säger.  Vi har en nydöpt liten Juniflicka här hemma.

Det är söndag och hela familjen är lite småtrötta. Ni vet på det där sköna sättet. Tröttheten efter att man laddat inför något, längtat, peppat, ordnat och fixat. Och sen kom den där dagen man sett fram emot. Blev så otroligt lyckad och fin. Och nu, dagen efter, ja då är vi lite småtrötta. Och så tacksamma, rörda, nöjda och glada.

Vi myser runt här hemma. Sörplar kaffe. Tittar på alla fina presenter och tänker återigen på hur lyckligt lottade vi är med så många fina människor runtomkring oss. Det är så mycket värt, att ha detta fantastiska kärleksnätverk.

Älskad.

Vår lilla Juniflicka. Så ny, så liten och inte gammal alls. Men redan; så, så älskad. Halsbandet fick hon av sin Gudmor igår. Och det är ju så fint att tiden stannar ett slag.

Nu ska jag fortsätta pyssla på här hemma. Tvätta dukar och skura golven med lite för mycket skurmedel. Pussa småttingar och lättnadsgäspa några gånger till.

Återkommer såklart med dopet i bilder och ord. Lite senare. Följer ni lillafrunsdagbok på instagram? Om inte, så gör det vettja. Där finns till exempel redan en liten dopbild.

Ha en fin söndag!

Lillafrun