….Efter en dag som kändes som tre, ungefär.

Onsdagen, med känslan av vidrig oro och rädsla. Men också med det bästa; det gick bra. Tack gode Gud för det. 

Vi kunde pusta ut på eftermiddagen och till kvällen somnade vi ovaggade och har sovit som fyra björnar. Jag har dock vaknat ibland, mitt i hemska mardrömmar. Måsta väcka mannen och berätta och sen kunnat somna om Mannen kommer dock inte ihåg någonting av det här. Han är omöjlig att väcka). Fy vad livet kan skrämma ibland. Lättnaden när det gått bra är obeskrivlig.

Tack för all er omtanke. Vad himla fina ni är. Som alltid.<3

20102016-img_8887

Idag vaknar vi till torsdag.

Vyn från köksfönstret är lugn, jämngrå och höstig att det inte är klokt. Den Förispeppade Storebjossan är och leker med sina små vänner en sista stund för veckan. Här hemma snurrar tvättmaskinen och ljusen brinner sakta på köksbordet. En obestämt lång sörpa-kaffe-stund får det bli, innan dagen drar igång på riktigt.

Åhå. Livet, alltså. Ibland mer än man mäktar med.

Lillafrun