Nu är det dags,

-för den årliga Årskrönikan här inne hos lillafrunsdagbok. Inser att jag haft mina lilla dagbok som inte är så liten längre, i snart fyra och ett halvt år. Så glad för alla er som kikar in här, lämnar spår, pepp när den behövs som allra mest och så vidare. Jag älskar att skriva och fota, och att samla alltsammans här, så det är mycket troligt att dagboken kommer finnas ett tag till! Jag tar det som det kommer, helt enkelt.

Året är 2016…..

Vi började Januarimånaden med att avslöja något fantastiskt;

”Liten ska bli Storebror!”.

3 ska bli 4.

Jag ryser i hela kroppen. Vilken ynnest!

Julen städades bort och mannen drog igång med minirenovering och fix av köket. Nu skulle vi minsann bli med diskmaskin och få rätt höjd på saker och ting och luckorna målades och så vidare. Det var lite, lite rörigt under tiden…

Där utanför?

Magiskt vackert!

Vintern gick och jag bar på lilla pyret med stor lyckokänsla. Mådde som en prinsessa och njöt så, även denna graviditet.

Det blev Februari..

…och hemma på Drömgården hade vi det gott, rent allmänt. Lilla köksrustandet, blev färdigt.. .. och så bakades det semlor och bjöd till kalas. 

Och ett preggo sprang sin sista preggospringning;

Någon njöt. Och så hade vi söndagsutflykter till vår alldeles egna Solsidan. Grillade varma mackor och sörplade varm choklad. Riktade näsorna mot solen och njöt lite till.

Allt med en fortsatt obotlig vårpepp, i vanlig ordning, för undertecknad. In med primulor och pastell.

Mars!

Vi byggde oss en Bernt av snö.

Och en älskad, älskad Liten fyllde 2 år och slog till med storkalas för hela stora familjen!

Kommer så ihåg att vi tänkt göra ”något enkelt” då vi skulle bli så många… ”så räksoppa, Martin! Det blir väl bra?”. Räksoppa och tårta och kakor efteråt. Kilon av handskalade räkor senare, med en sjuhelsickes (särskilt för en preggo-nos!) stank, av den kokande buljongen….kom jag på att det kanske inte var den enklaste göra-massor-av-maträtten, men det blev sannerligen ett flådigt och gott tvåårskalas!

Och en Prins Darling är ju värd det bästa!

Kalaset hölls helgen innan födelsedagen. Så ett par dagar senare, så var det den stora dagen D. Jag och mannen sjöng och sjöng och sjöng.

Till slut vaknade Liten!

Det var en höjdardag, för den där lilla Minimannen, som ni förstår.

Vi gjorde också skoterutflykter och lilla magen växte och växte!

Vi firade påsk.Några var pysseltokiga i vanlig ordning, och det blev både små kycklingar, illigt grönt gräs och en herrans massa målade ägg på kuppen! Och såklart var det en världssöt Påskgubbe som spred påsklycka där han gick..

Och vi avslutade månaden med en så, så vacker familjeutflykt med älskade taikonsfamiljen!

Plötsligt var det April!

Och det solades..

.. någon härmade mamman. Vände dock ansiktet åt motsatt håll än vad den soltörstiga morsan gjorde.. klokt!

Och ute på bron planterades penseér.

Köket blev vårigt!

Tussilagon blommade!

Någon styrde traktorn på åkern och densamme fick en ny sänghörna också…

 Mannen byggde balkong och förfinade verandan än mer!

Maj!

Trehjulingen framme och några njuta-så-mycket-vi-bara-orkar-dagar innan vi sedan skulle vinka den där älskade Vackerpappan hejdå..

 Mannen drog iväg…för VM-uppdrag, för andra året i rad.

Tre riktigt det-här-bara-SKA-GÅ-veckor som krävde en stor dos jädrar anamma. Jag var liksom i åttonde månaden och att då vara själv med en fullfartig minimänniska, jobba, rodda allt och så vidare. Ja, det var lite utav en utmaning så att säga. Vi var mer än lyckliga när vi möttes där på Flygplatsen, alla tre och med sparkande Pyret i magen.

Men veckorna dit, fyllde vi med massa hjärtegott. Som en tur till Smultronstället (sommarstugan) med vitsippeplockning och havsluft!

 

Spanade in nybygget och längtade ännu lite till efter den där skäggige.

… som plötsligt dök upp i tidningen och inte gjorde mig mindre längtig. Men också fasligt, fasligt stolt. Såklart.

Till sist blev det den där efterlängtade i-slutet-på-maj-dagen…Och Lilla familjen var återförenad igen.

L y c k a

och

L ä t t n a d

Nu kunde vi äntligen slappna av och börja förbereda oss på riktigtriktigt..

.. Det bäbisboades..

.. och morsan körde sista Frökenrycken..

… bäbisemagen växte och det började pirra allt mer av tanken på att vi snart skulle vara fyra i familjen.

Liten klappade och klappade..

Och M? Han hann bara hem från sitt VM-uppdrag, så började nästa projekt hemma på gården. Entrén fick sig också ännu en piff;

Stenläggning!

Och så firade vi morsdag hos oss, med grillning och prinsesstårta på verandan. Rent ljuvligt!

Vi njöt av att snart, snart vara i mål med våren och kunna börja en riktig drömsommar, med hela familjen hemma för långt Sommarlov.

Det blev juni…

Och jag blir alldeles varm i hela kroppen av att skriva det. Månaden var rakt igenom så sagolikt vacker och en tid jag aldrig kommer glömma. Så, så speciell.

Vi hälsade på världsgullig familj, fick snusa små lamm och titta på häftiga traktorer.Det förbereddes i massor inför den kommande familjemedlemmen. Det bakades, sommarstädades och bäbispysslades. Boades in i minsta detalj. Pyttekläder tvättades och veks och lite nytt köptes till.

..spjälsängen bäddades, syskonvagnen inhandlades. Boken om att bli Storebror lästes dagligen, med önskan från lilla S som bara undrade vad som försiggick.

Planterade för sommaren gjorde vi också, den där lille och jag.

Coolaste Minimannen jag vet.

Jag cyklade iväg och plockade liljekonvaljer. Bland det bästa jag vet.

Och vi kände, att det nu var nära, nära.

Det blev mitten av juni, morsan fick sitt efterlängtade Sommarlov och bara några dagar senare, började vi ana att bäbis var på gång. Jag var oförskämt pigg hela vägen och så, så peppad på att få föda fram den efterlängtade bebben.

Ovan: dagen innan vi åkte in på BB. Yeah, på den!

Vi drog ner på byn och åkte lite brandbild med coola Farfar… men undrade om vi inte skulle gå hem. Jag hade ju jämna förvärkar…

Det blev den där tidiga, tidiga sommarsolståndsmorgonen… och vår Lilla Familj, blev på några få minuter, plötsligt en familj på fyra. Världens Lyckligaste, Stora Lilla Familj.Den vackraste lilla flickan, med så otroligt mycket mörkt hår, persikolena kinder och koladoftande hud. Hon, Lillan, hade kommit till oss. Vår älskade Juniflicka. Vår sanna junidröm. Vår Juni Syrena.

Juni, som den vackraste flicka vi skådat. Syrena, efter min Mormor. Och nog är det allt bra passande, att få heta Syrena när man är född, mitt i syrénens blom?

Älskade, älskade Lillasyster. Så älskad från allra första stund.

Syskonen. Storebror och Lillasyster. Minimannen och Juniflickan. Mina och Vackerpappans två stjärnor. Våra skatter.

Och att fira Midsommarafton, alla fyra. Var sagolikt!

…S blev med ens en väldigt omhändertagande liten Storebror. Till den där sovande och mjölk-klunkande lilla grodan..Coolaste Juniflickan!

Och det där, var Del 1.

Fortsättningen följer….

Hoppas, hoppas ni har en härlig Nyårsafton!

Lillafrun