…och fortsättningen av årsresumén, kommer här!

Juli!

I vanlig ordning började månaden med kalas. För vår älskade M!

Han som jag också firade fyraårig bröllopsdag med där i början av månaden. Och så, såklart, massor av Bäbisgos.

Lilla grodan! 3 veckor gammal. <3

Sommarlov, tillsammans med efterlängtade vänner…… och med stora Taikonsfamiljensamlad.Mysiga, ..…vackra och somriga utflykter.

Och entrén blev helt klar, med Drömdörren som fulländade hela alltet;

M var iväg på ett uppdrag mitt i sommaren och jag kommer ihåg hur nervös jag var över första dagen själv tillsammans med två små. Liiite, lite mer rutti på den fronten nu (haha!). Det gick ju bra den där dagen också, kommer ihåg den här stunden..

…

Och såklart, en tur till huset på älskade ön. Gotland! Lillans allra första. Bara 4 veckor gammal. En fantastisk vecka med sol och bad. Välmående människor, sand mellan tårna och en morsa som tjuvstartade att börja småspringa på mjuka stigarna i skogen och små, slingriga, kalkvägarna ner till stranden. Eufori!

En ljuvlig vecka!

Men oooh så underbart, när vi var hemma igen också!

Augusti…

Bärplockning.Kaffesörplande och fortsatt sommarnjutande.

<3

Någon stampade med svart på vita papperet. Så vackert så mamman fick hjärteont.

Det sörplades kräftor också. Och saftades och syltades för fullt!

M och hans Miniavbild.

Och veden fick komma under tak. Äntligen, sa mannen glatt och tackade sin svärfar.

Och hösten… den kom smygandes. Med sitt lugn och sina vackra färger.

Vi njöt så, av nya konstellationen tre-har-blivit-fyra, och att allt fungerade (och fungerar) så bra.

September..

Det blev höstpiffat både inne och ute.

Det var en magiskt vacker höstmånad, varm och så härlig. Det plockades ännu mer bär även äpplen, från vårt alldeles egna träd.Gjordes mos i massor och äppelkakor och vi tyckte att det var en fest hela alltet.

Vardagen tuffade igång på riktigt, efter lång, lång tid av oceaner av tillsammanstid.

Och insidan Drömdörren?

…såg ut sådär. Men plötsligt inte…

Dröm! 

Och jag?

Njöt av att vara HemmaMamma. Gå långpromenad med den där oförskämt nöjda bäbisflickan i vagnen.

Och där; älskade Minimannen. Han som tyckte det var skitakul efter att vi fällt fyra 18 meter långa träd på gården. Han, fick ju en alldeles egen ”kotteaffär” som vi lekte i. Massor!

Syskonens relation började förvandlas, från något magiskt till något än mer magiskt!

Och vi var på ljuvlig utflykt till vackert ställe. Skulle söka svamp, hittade en död älg i en grop och hamnade till sist på megavackert fikaställe. Typ så.
Ljuset var sagolikt där.

Och två dagar senare?

Då låg jag i hemska magsmärtor hemma på kökssoffan. Det fanns inget annat att göra. Än att åka in på akuten. Till sist slutade det hela med en operation av den där mamman som man trodde hade en elak blindtarm men som istället visade sig ha fått en akut inflammation i magen. Något man inte vet varför. ”Otur” och ”Sånt som kan hända”. 

Jag var så slut men så oerhört tacksam över att allt gått bra. Jag hade det lenaste, mjölkvarmaste och vackraste sällskapet man kan tänka sig, där hemma i bli-hel-och-frisk-sängen. Fokuserade i vanlig ordning på det som var gott och bra och tog mig sedan vidare, med förfärligt onda operationssår som gjorde det svårt att bära och lyfta barn, för att inte tala om att amma då det gav tryck. Därifrån, blev allt bara bättre.

Efter någon dag var jag uppe på benen igen och ingen var lyckligare än jag.

Efter en vecka kände jag mig nästan på banan, men bestämde mig för att hålla tyglarna och vila en vecka till. Från sånt där tempo jag ju älskar. Vi avslutade månaden så fint. Med en läkande mamma och än mer livstacksamhet..

Oktober….
Och vi började månaden med kalas..

För den där mamman som fyllde 26 ett par dagar senare!

Födelsedagsmorgon.Och på självaste födelsedagen tog min älskade mor och far hand om mig och mina två små. En morgon tillsammans med min egna Stora Lilla Familj och när mannen åkte på uppdrag, så spenderades resten hemma i lilla byn. Mitt hemma-hemma. Med mammas om-barndomen-påminnande, goda, goda födelsedagstårta!

Men..

bakom mycket lycka. Funderade jag. Massor. Kände mig lite rädd i efterhand. ”För två veckor opererades jag hastigt och mycket olustigt. Varför blev det så? Var det mitt fel? Hade jag kunnat göra något annorlunda?” …

Men..

Jag fick chans, att träffa någon jag har stort, stort förtroende för. Prata. Och framförallt; fråga. Och till det bästa; Få. Svar.

Ibland blir saker bara som dom blir, utan att man riktigt vet varför. Men jag kunde inte banna mig själv, det var helt ologiskt. 

Och lättnaden, över att få prata av sig?

Enorm. Och med ens, blev mitt hjärta så lättat. 

Månaden fortsatte..

Med lättnad, kalasförberedelser i massor och ett så, så underbart barndop för den flicka vi beundrar så. Och älskar, oändligt.

Lilla Juniflickan döptes och hela dopdagen var helt fantastisk.

… några dagar senare, kom drömleveransen..

Två pardörrar och en heeeerrans massa fönster.

Och! Vi blev med Sallykatt också!

Och jag och S pysslade som vanligt tillsammans. Gjorde egen blåbärsglass bland annat.

Och ungarna sov i storvagnen bredvid varandra, medan jag och M kramades. Ute i spöregenet. Inget konstigt alls. 

November.

Vi drog till med en heldag på paradisigt äventyrsbad.

Och det blev plötsligt vinter och massor med snö!

Rent himmelskt vackert!Och det målades fönster. I massor. Hemmet gjordes adventsfint.Och det blev första advent!Och det bakades både pepparkakor och lussekatter.Och pulsades (plumsade, som jag egentligen vill säga…) i snön med dyrbar last.

Och till sist, kom den årliga, alltid så uppskattade julegransleveransen av han jag älskar så(Pappa).

Vinterfix och Adventslängtan. Massor av tända ljus och en njutning över att få vara hemma och skrota tillsammans med älskade småttingar, var (och är!) obeskrivlig.

Och till sist blev det då Årets Sista Månad; december.

Fylld av julepyssel, mys och julebakande…Barnen fick en egen gran och Storebror skötte påklädnaden helt strålande.Så otroligt trivsam (om än ibland såklart, alldeles vanligt i-juletids-ruschig) nedräkning, tillsammans med dom jag älskar så. ….

Ett Julfirande jag sparar i hjärteasken.

Och plötsligt var det årets sista dag.

Och jag lämnar det här året med sån oändlig tacksamhet. Över att få vara fru till min älskade M, mamma till mina två stjärnor. Och tanken på att bara få fortsätta den här resan, den vi kallar Livet, tillsammans med dom. Det, gör mig till en så lycklig mamma och fru. 

2016…

Ett år fyllt av Liv. Det har varit många, många så underbara dagar. Men också en drös dagar av oro, sorg, och bekymmer. Ni vet hur det är. Livet.

Men jag är så, så tacksam. Att jag få vara med. Tillsammans med dom jag älskar till månen och tillbaka. 3 blev 4. Det bästa, bästa.

Tack år 2016!

Och hej och välkommen år 2017!

Jag tror att du kan bli alldeles fantastisk, du med!

Gott slut till er alla och

-Gott Nytt År! <3

 

 

Lillafrun