Oktober,

-och mammans födelsedag alldeles i början av månaden! Vi var så nära, så nära att nå drömmålet. Vägg tre av fyra var helt klar och bara lite, lite kvar av vägg fyra.. skulle vädret vara med oss mån tro?
Vi hade ännu ett storkalas, för hon som precis fyllt 28 år.  Det var dukat med vackerhöstigt på bordet och ljuvliga födelsedagsbuketten från mannen.
Vi samlade kraft i skogen. Och jobbade idogt på här hemma. Brittsommaren kom och det gick att måla det allra sista!! Och ser ni? Han är glad, för vår skull. Snäll-pappa som hjälpt oss massor med målning. Där, hade vi precis målat det allra sista av det vita.  Juni levde soft hemmaliv, med armbanden på armen och precis ingen som ifrågasatte det. Den där mannens leende då! Ljuvligt. Det var kvällen när vi rivit ställningen och hela huset var klaaart! VI klarade det!!”, high-fivade vi där, han och jag, på sena kvällen…
Höstlycklig mor med lövräfsan i händerna.
Jag bakade en ljuvlig söndagskaka. Mandelkaka med lingon! och vi hade Höstlov också, förstås.

Och så njöt vi fortsatt av alla pappalediga måndagar.

Allt i sin allra, allra dyrbaraste enkelhet. Som vi gillar det.

November är här..

… och trollska morgondimmorna, likaså.  Lilla jag blir nominerad till Årets Babyblogg och kommer på plats 7 av 109. Så smygstolt över det. Att bara bli nominerad var ju en hjärtevinst i sig! Vi firade Farsdag!Bertil gungade för första gången i livet, medan mamman njöt av det lilla novemberljuset som bjöds samt samlade sina ”Mammatankar som Trebarnsmor!..ord om livet, men också om det där att bli snällare mot sig själv.

En ganska så tung och trött novemertid för ett slag. Men också god. Och nyttig. Med utrymme för broms, vila, återhämtning efter blommande sommaren med allt vad den inneburit och tid för eftertänksamhet, förstås.

Sen drog ju drömtiden igång för en pysseltoka som jag. Adventstiden närmade sig. Vi drog på loppis och började genast baka, påta och piffa här hemma. Saffranskaka.Pepparkaksdagen hos Mammamormor och PappaMorfar.  Samtliga njöt!

Och så årets allra, allra sista månad.

December.

Med ordet ”mys” så många gånger sagda och skrivna att är man allergisk för sånt, så har nog en och tre doser inte räckt av allergimeducin här inne hos mig.

Men så är det; vilken myyysig månad det här har varit!!

Jag är saligt förtjust i att pyssla, baka, påta, pynta och alltsammans med barnen (och helst den skäggige också) i sällis, gör det hela så himmelens varmt i hjärtat. Magiskt, faktiskt.

Varma decemberminnen finns i massor..

Ungarnas glädje den där morgonen när plötsligt hela den kvällen-innan-tomma adventskalender, var helt full av spännande paket. Fyllda med allt från små leksaker, till hemliga meddelanden.

Första Advent. Magi, ju!

Kyrkkaffe här hemma på Drömgården!

Ord samlades för vad som kändes som ett mastodont projekt i början av året.

-”Ska vi verkligen våga oss på att riva två väggar.. som nyblivna trebarnsföräldrar med två småbarn och en färskisbebbe, och inte den möjlighet till hjälp som vi hade förra året?”. Vi chansade lite. Och HÄR kan man läsa om hela alltet.

Vi har fyllt juliga vintermånaden med att vara ute hela familjen och leka i snön.. Bertil tycker om snö, trots att hans första tid i livet levdes i 30 varma grader…. Jag har sänt er mängder av pyssel och recept.Och en dag var vi med i tidningen. Väldigt fräsigt.Det blev Jullov. Mannen överraskade med en ljuvlig julebukett till sin fru.

Lillebroren, sin allra första Julafton!Jullov. Med massor av familjetid. Chans att träffa älskade vänner. Familj. Ha årets allra sista bjudning här på Drömgården, Julebaluns fick det bli.

Årets sista springtur!

Tack älskade 2018-året för allt du gav. Det var sorgligt och kämpigt bitvis, men mestadels bara helt och hållet smått överväldigande underbart. Jag är evinnerligt tacksam.

. ..

Önskar er alla ett gott slut på det här året,

-tack för att ni följer med mig på resan här!

Vi hörs nästa år…!

Lillafrun