April.
Det känns som hela vårens och sommarens torsdag, tycker jag. Håller ni med?
Som att precis allt härligt väntar här framför. Det rusar i mig nu… någon som känner igen sig?
Det både rusar och så är jag så tvärtrött när det till sist blir mörkt om kvällen att då slumrar jag, inte ovanligt samma tid som småttingarna, gott så gott.
Jag har haft absolut tre fina första månader av året, men som ni också vet; en period som också kantades av stunder där jag kände mig alldeles matt. Det hör ju livet till, det med.
Jag vet hur jag är, tar mig för den jag är och ibland behöver jag stå åt sidan för all bubblande energi och bara vara-vara, lyssna inåt och sakta in lite för att sedan återvända med iver igen. Jag är sån. Vill inte ändra på mig ett endaste dugg, men är absolut noga med att lyssna när kroppen ropar lite extra bestämt. Det sköra bär jag alltid med mig, liksom det starka. Båda delarna är jag. En känslomänniska ut i fingerspetsarna! För det mesta så mycket härligt, men ja, ibland också jobbigt.
Nu möter jag aprildagar med oändlig tacksamhet.
Varje litet vårtecken gör mig alldeles lycklig ända in i själen. Som synen av bofinken i äppelträdets topp. Eller Årets Pelargon som hamnat i urgammal lerkuka där i köksfönstersmygen. Nya krattor är inköpta och barnen har fått en alldeles egen skitgullig sop att kunna sopa gruset från gatstenarna framför verandan. Alla lyckliga. På promenaderna sover ungarna mindre påpälsade i vagnen, och mamman strapatsar nöjt i vanliga snabbskon. Ett fång vide eller en liten bukett björkris. Små skogsfynd vi återvänder med hem.
Just nu är jag orimligt pepp och låter mig skena lite, så kanske jag drar i bromsen lite framöver, hehe.
Jag vill så mycket, ni vet.
Så och odla och vårrensa och storstäda och gärna får övervåningen bli klar i en grisblink (!) också. Och så tvättas det i massor och plötsligt hittar jag mig själv i ett så fräsigt experiment (som femåringen tyckte det verkade som) där i köket… mitt i allt kommer mannen hem från jobbet och flinar sådär som han gör när han tänker ”jag älskar dig, jämt och alltid, men liten knasig är du allt”.
”Älskling”, mumlar han. ”Det märks att du vill väldigt mycket just nu”. Och så ser jag mig omkring, på den ohyggliga röran som är.
Mitt i allt vill jag bara vara också.
Och för att någon inte ska undra, så kan jag meddela att jag förstås pysslar om de små människorna så gott jag bara kan som prio ett i alla lägen.. vi påtar tillsammans.
Låt oss kalla det kreativt kaos och bara njuta av lyckobubbliga känslorna i magen.
Den rödrosa, koralliga pellisen är mig så kär där i fönstersmygen.
Att sitta i kökssoffan, snusa bäbisnacke, amma, sörpla kaffe, spela spel eller lägga pussel med småttingar.. eller bara-vara-vara.
Livet.
Och kökssoffan, en favoritmöbel, helt klart.
Lyssna till fågelsången, andas in djupt och känns smygvarma luften i lungorna. Blunda mot vårsolen för ett slag….det är Vårens Torsdag nu!
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Hade du också torsdag igår? Kändes som det hela dagen ☺️
å, nä alltså jag menar att april, känns som vårens torsdag.. alltså att allt lite extrahärligt (precis som en torsdag innan helgen) väntar oss nu, förstår du? 💗
kraam fina du!!
Ååh ja! Du menar så! 😆 Sorry!
Veckan blir så mycket längre när man tror det är en dag före. Så det blir två torsdagar denna vecka för mig. Haha…
Som du påtar och grejar, sån inspiration. Går in i vecka 39 idag och är hemma med en liten sjukling på 2,5 år, men fick iallafall ner lite penséer i krukorna igår 😊
Kram fina!
Jag har maxad förståelse för om man inte hänger med denna ordsvävande typ ibland!!
Å, bra gjort och så mysigt!! Minus att liten är sjuk, förstås. Hoppas ni får kry familj alldeles snart… massa massa heja på till dig, så himmelens spännande med bebbe!!
KRAM
Kramar till dig som kan ha kreativt kaos.Jag har aldrig fått till det,alltså det kreativa.🤔😘
men KRAM till goaste dig!