Det är majkväll.

Solen sjunker sakta ner. Fåglarna sjunger. Himlen är sagolik. Dagen landar i kroppen. Barnen snusar i vagnen härs och tvärs. Han och Jag, påtar med ditt och datt.

Och det doftar av himmel på jorden.

Jag går en tur runt gården. Älskade, älskade gamla gård. Du är skitjobbig ibland, gör att vi tröttar ut oss så infernaliskt. Fast för det mesta, mesta. Helt underbar. Vilket lycka, att få ge barnen sin barndom just här.

… så doftar jag en sista gång. Och bara en gång till.

Innan jag lommar vidare..

Förbi gamla bagarstugan som är igenspikad och som gör oss väldigt nyfikna. Genom lilla skogsdungen. Det prasslar under fötterna. Det är kvällslugnt och så tyst.

Så möts jag av något som gör mig alldeles varm.

Vårt hem.

Med solnedgångens vackerhimmel som bakgrund och det där äppelträdet bredvid som kan göra vem som helst salig, det är jag säker på.

Till sist är jag framme. Hemma igen. Och inget kan få mig så lycklig, som precis just det.

Drömgården. Min älskade plats på jorden.

…

Lillafrun