Bara dundrade ner det som fanns kvar av ettåringarna. Hipp som happ, liksom! Och se så fint det blev! Blir alldeles lycklig när jag tittar på denna färggranna plantering.

… ännu ett tecken på att det mest bara är att tuta och köra när det gäller trädgårdsblomster. Allt blir fint tillsammans ju! Förstås trivs vissa blommor bättre på vissa platser i vårt avlånga land, jag håller lite koll på odlingszonen (vi gränsar 4/5) menar jag, men det är knappt. ”Tutar och kör”, det är nog mer sanning…. och ”learning by doing”.

Lejonkapen är nya för min lilla trädgård. Och dom blir en keeper. Oj så vackra och glada!

Men, det går förstås inte alltid spikrakt från att fröna hamnar i jorden på vårvintern, till högsommarens blomsterfägring…

Nej. I år höll jag till exempel fullständigt på att ta kål på mina luktärter. Dom bodde i sina små växthus och njöt så, mina praktigaste luktisar någonsin.. tills morsdagshelgen. Då blev det aaaalldeles för varmt där mot söderväggen, och alltsammans höll på att brännas bort.. en trög start blev det sedan att försöka återupplivas som luktärt, men det gick! Dom är starka dom där doftande darlingarna!. Ptjaa.. sen var jag så klomrig (som mormor skulle ha sagt… typ småklantig?).. att nästan alla dahlior bröts av när jag planterade ut dom.. haha! Dom kommer dom också, förmodligen i en mindre rangling variant än den otoppade… men kanske kommer dom här i norr inte hinna blomma innan frosten nyper dom, vi får väl se! Vad mer? Jo, jag skolade ju ut småplanten där i försomras… i prick helt fel läge… gassande sol, torrt och blåsigt…och inte hann jag vattna därefter som jag hade behövt.. (määrkligt va? med tanke på att jag hade tre gullungar till min hjälp.. ). Puh. Var riktigt deppad då… Planten låg ner, strök backen och såg helt död ut första fem dagarna efter utplantering… men sen så, sträckte även dom på sig.

Jag har pysslat med mina blommor i år på ett sätt jag aldrig tidigare gjort… när allt var så nära att kolavippa blev jag liksom än mer kär och duttar och duttar. Bäddar om med mer jord, stöttar, vattnar flitigt… och njuter.

Av att ha en alldeles egen trädgård. Att göra precis som jag vill i. Hipp som happ. Med blundrar och allt! Till på köpet jublar själen, där jag står med jordiga händer och blomsterdoft upp i näsroten.

Emmeli