• 

• 

Det är nu, som det är som allra bäst att låta sig sväva iväg. I trädgårdstankar och odlingsdrömmar. Menar jag.

Jag njuter så enormt av att vara där vi är nu, i vintervilande februari med så mycket snö och många kallgrader att det bara knarrar om det. Det finns inget som säger att jag behöver lyfta ett endaste trädgårdsfinger nu. Jag kan bara drömma. Skissa. Planera. Och drömma lite till.

Var sak har sin tid. Var tid har sin charm…..

I blivande matrummet ligger vattenfärgsmålade odlingsskissen för 2021. Och en hel hop fröpåsar. Då är det ändå fler på väg på posten. Och så har jag dom fröer jag tagit själv sedan förra året, också.

• 

• 

Jag drömmer om att ungarna ska kunna gå barfota över gården, fylla nävarna med små tomater och sockerärter. Jag är så glad, över hur peppade dom är… hur även dom fantiserar om årets odlingssäsong. ”Mamma, snälla kan jag få en egen odlingsbädd i år?”… -självklart! , svarar jag. Och Lillebror fantiserar om blommor. ”Älska dom”, säger han.

Och vi känner, att den där rara lilla odlingstäppan, är urväxt. Egentligen sedan flera år. Men absolut nu. Vi är för det första ingen liten familj längre. Dessutom älskar alla att gå och knapra vad som finns i landet (vilket är helt underbart!). Och sen önskar vi så, att vi faktiskt ska våga prova att odla så pass mycket.. att det till och med blir lite över. Till vintertiden.

Ett fat fyllt med skörd. Det är sån rikedomskänsla i det där att jag blir alldeles frysrysig av välbehag när jag tittar på bilden.

Jag har sån stark känsla inom mig. ”Jag vill känna att jag lever. Jag kan leva på hur få kronor som helst. Bara jag får fortsätta vara där vi är nu, odla vår mat, snusa i pälsen av våra hästar, se barnen växa upp, dag för dag och dela alltsammans med min bästa människa i livet”.

Jag är så enormt ödmjuk inför och tacksam över, att vi lyckats skapa oss ett eget vardagståg. Ett tåg som inte innefattar 40-timmars-arbetsveckor och stressiga morgnar med trötta små barn och föräldrar. Kanske behöver vi vara där så småningom? Det vet vi inte. Men just nu, är vi glada över nuet. Det är det enda vi har. Och vi är dessutom saliga över det. Nu investerar vi i tid tillsammans så mycket vi kan och gottar oss i minimalt med jäktande och mycket lugn.

Och detta år, är vi så ivriga på att skapa oss en redig Köksträdgård.

Mannen längtar efter egenodlade kolrötter och bondbönor. Jag romantiserar känslan totalt över att få baka falsk ostkaka på egen squash och att den hemodlade gula löken är godare än något annat. Eller tänk att få smula fetaost över sina egna ugnsrostade rödbetor? Barnen har beställt morötter i stora lass. Bara oranga. Inte andra färger, som vi hade förra året. Oranga ska det vara. Och brytbönor, haricots verts,, ”harrisar”.

Till sist vet vi inte hur det blir, kanske plöjer vi upp ett trädgårdsland till potatis och rotsaker? Och håller annat ätbart och blommor i bäddar i köksträdgården? Ptjaa, vi får väl se!

Förstås blir det blommor också. Massor. Åhåhå vad det här ska bli roligt! Jag hoppas kunna odla så pass mycket blommor att vi på drömgården kan få dela blomsterlyckan med dig som inte ids driva upp egna utan lägger livet-krutet på något annat härligt men ändå önskar njuta sensommarbuketter.

Det ätbara som vi kommer odla:

• Squash
• Brytböna
• Purpurböna
• Sommar- och Höstmorot
• Rödbeta
• Körsbärstomat
• Sockerärt
• Gul lök
• Bondböna
• Kålrot
• Örter av olika slag (här kanske vi fuskar och köper på kruka och dundrar ner, brukar fungera ypperligt! ja förutom basilika då, den sår jag alldeles strax! och persilja till varmvåren.)

En del (!) av blommorna:

• Rosenskära i alla möjliga utformningar; enkla, dubbla, hallonröda, bubbelgumsrosa och vita
• Luktärter. Min favorit av trädgårdsblomster. Svårslaget! Ser fram emot att prova nya färger i år!
• Solrosor! På barnens önskan!
• Sommarrudbeckia. Den blir spännande, helt ny blomma för mig. Minns ej heller att någon utav mina trädgårdsfamiljemedlemmar drivit upp den?.. har du käre läsare någon erfarenhet, lätt eller svår?
• Vädd, förstås! I olika färger.
• Astrar! Åh som jag älskade dom maffiga, corallrosa, förra året.
• Ringblommor
• Blåklint
• Och lite annat… men vi stannar där, för helt ärligt så vet jag inte exakt vad som kommer hamna i jord till sist. Vi kör på feeling. Allt som kan direktsås är ju så smidigt. Men blommorna som behöver förkultiveras ska vi ju också ha plats för någonstans.. så vi tar det som det kommer. Jag brukar belamra hemmet nog mycket i vanliga fall.. meen vad tusan, vi har ju en hel våning till i år att belamra!

”INGA DRÖMMAR ÄR FÖR STORA!”

Inte sant? Tänkte väl det.

Hoppas så att ni vill vara med och dela denna odlingssäsong med oss. Kanske blir det bara pannkaka och spektakel och hej och hå av alltihopa och vad vi då förmodligen lärt oss massor. Meen vi hoppas förstås på något slags mellanting av att lyckas och lära av ”lyckade missar”.

Emmeli