Jag längtar efter grönska..


..nybakta bullar och kall mjölk.

Jag längtar efter sommarkalas..

.. att barnen ska få hälsa på hos sina mor- och farföräldrar som dom älskar så…

.. och efter kramar, med dom jag älskar mest.

Jag längtar efter mysiga evenemang, som att få hålla sin lilla pojke i handen under sitt första micromarathon.

Jag längtar efter att kunna bli alldeles vimmelkantig av dofterna av syren, liljekonvalj och förgätmigej.

Ja jag längtar efter att allt bara ska vara som vanligt, att det snart ska vara skolavslutningstid och den där buketten överlämnas till någon jag älskar och vill hylla till skyarna av stolthet efter livets första skolavslutning i kyrkan… efter hans första år i skolan. Men så blir det förstås inte.

Jag längtar efter Fransson. Nej ingen kan ta hans plats, sådetså.

Jag längtar efter solmogna jordgubbar…

.. att få hänga tvätt ute i ljumma sommarvinden…

Och att stanna uppe alldeles för sent, under norrlands magiskt ljusa sommarnätter.

Jag längtar efter Gotland. Vårt paradis på jorden.

Sommarlovsfrukostar under äppelträdet.

Havsbad med ungar och älskad man.

Varma arbetsdagar ute på gården..

Och känslan och doften av grönska och sommarvarm häst.

Aprilvädret håller hårt i sitt tag idag och ena sekunden skiner solen för att det i nästa bara vräker ner vad vi vägrar säga är annat än hagel, men som nog också är en släng av snö.. jag känner mig trött och det kryper i kroppen. Vi har lekt med stora tågbånan, ätit pannkakslunch och gått långpromenad där vi hämtade upp Storebroren från skolan på hemväg och ikväll har hela familjen suttit kring köksbordet och spelat olika spel. Så god dag, egentligen. Så mycket att vara tacksam för. Men ibland skaver det till, i alla fall. Ni vet. Så är livet. Men bara jag pustat och stånkat lite, gnällt.. så känns det bättre. Tankarna klarnar. Allt kommer bli bra. Naturen skyndar aldrig, men hinner allt ändå. Snart grönskar det och hela allt det sköna gröna står för dörren. Jag kommer vara lika stolt över min älskade storprins och jag kan ge honom en fin blomsterbukett, i alla fall, trots att skolavslutningen högst troligt blir en variantens variant. Och om 10 dagar får vi träffa Mamma och Pappa. Och kramas. Jag lever på hoppet och knäpper händerna hårt för att doft och smak ska vara tillbaka, till försommaren i alla fall.. för det är den mest magiska tiden jag vet..hänga tvätt i sommarvinden kommer vara ljuvligt, oavsett. Mycket finns att längta till, mycket väntar bakom knuten.. och allt det där andra, som vi inte riktigt kan påverka, det får jag och ni bara förhålla oss till. En dag. I taget.

Emmeli