Älskade lilla Du. Som vi längtat efter dig. Tänk att du är här nu.

Som du buffat och hickat där inne i magen, kickat mot mammas revben och försökt sträcka på dig, vänligt men bestämt. Nu, efter lite lurande, så bara tvärbestämde du dig för att äntra världen, några dagar innan hintat datum.

Den där månskensljusa, kallgradiga, klara oktobernatten. Då. Du kom till världen på ett helt fantastiskt sätt och din mamma och pappa skattar förlossningsupplevelsen med högsta betyg, vilket team vi var.

Går det att uppleva något häftigare? Tror inte det.

Och tänk, att du andats i vatten i nio månader och nu kommer ut till friska luften och andas med små vackra andetag. Letar dig till bröstet. Och knorrar med välmående små kattungeliknande ljud. Som om allt vore det självklaraste.

Håller hårt om mitt finger.

Tacksamheten går inte med ord att beskriva.

Vi befinner oss nu i bäbisbubbla.

Orden stannar innanför bröstkorgen. Livet känns så mycket, ni vet. Med allt som hör till, i det omvälvande skedet att välkomna ett nytt litet liv till världen. Så mycket kärlek, så mycket känslor. Att älska så hjärtat värker.

Nu, är vår Lillminsting här!

3906 gram tung och 52 cm lång.

Nu, två månskensnätter och tre oktoberdagar gammal. Och redan en så självklar pusselbit i vårat liv.

Tripp Trapp Trull har fått sin LilleLillebror.

Den skäggige och jag har blivit fyrbarnsföräldrar, till vår alldeles egna Fyrklöver.

Tack livet. Det här är större än allt stort.

Emmeli

G-VMBJT57ZE4