Hej!

Mammas inkorg brinner snart upp av frågan Vad heter han?. Lite har dom här hemma velat ”suga på karamellen för sig själva lite”,förstår ni.. vadå suga på karamell? Äsch.

Det är ju jag som är Olof, ju!

Jag är jag. En alldeles egen liten person. Som älskar att klunka mammamjölk och skämmer bort mina päron med att vara sådär nöjd så att mamma och pappa nästan skäms. Jag kanske kommer på andra planer framöver, det vet man ju aldrig!

Jag myser gärna i den hemtama pappafamnen.. det är förresten han jag fått mitt namn ifrån. Fast syrran tror att det är från Frost-Olof och det är ju himla fiffigt, för hon skitnöjd över mitt namnval som den Frostfantast hon verkar vara.

Jag trivs här. Här ute i livet, alltså. Har inte mått minsta dåligt, bara gott så gott mina första veckor i livet. Det är mest mamma och pappa som haft det lite oroligt. Inte konstigt alls. Tack för alla era godhjärtade ord om det där med den där skenan.. Såå skönt att vi slipper den. Himmel, som vi njuter av dagarnas mys nu, alldeles extra extramycket.

Jag älskar att gosa nära, nära. Det är mitt bästa i livet.

Såhär, liksom.

Min pappa och jag.

Det här var på farsdag. När vi firade honom lite extra. Han verkar vara den absolut mest fantastiske pappan man kan tänkas ha. Det har jag redan hunnit märka, tusen gånger om. Inte nog med att han är sådär überunderbar mot mig och mina tre storasyskon. Nej, han verkar så himla fin mot min mamma också.. och det känns så tryggt och bra. Man ska ju vara snälla mot varandra, visst? Ta hand om dom man älskar. Aldrig ta för givet.

Jag vet. Jag är fyra veckor. Och redan såå klok.


Men så heter jag ju Olof också.

..”Lilla stjärnan”. ”Gosevännen”. ”Lillalillebroren”. ”Lill-Olof”… ”Uno” (!? vaaa?).. jag har många namn. Hejdå!


Olof

G-VMBJT57ZE4