..Solen och ljuset som återvänder lite lite för var dag.

Ja; tack för ett starkt januaritecken. När solstrålarna plötsligt orkar sig in, genom hela köket, hallen och till trappen..

Tack för nystädat hem och ett plötsligt infall att knipsa några pellisar och sätta i blött tills andan faller på att plantera dom till nya små pellisar.

Tack för mindre oro i kroppen och en känsla av att våga pusta ut lite, lyfta blicken och förstås här och nu:a, men också längta lite framåt. Några fröpåsar har redan anlänt. Ett nytt gäng beställde jag till blomsterodlingen idag. Dahliaknölarna är också beställda. Nipprig. Det är ordet.

Framförallt;

Tack för fyra barn vi kan kalla piggelina, som tillsammans med sin pappa gett mig årets första fång med tullisar. Tack för att vi har sötaste grannen som är så fantastisk med oss hela familjen, som idag bett att få låna barnen ett par timmar ”för lite fika och pyssel”.. förstår ni? Vilken lyx för två trötta småttingföräldrar. Vi gav oss ut på en långpromenad tillsammans i ljuset. Bäbisen i vagnen förstås. Så fantastiskt skönt och själagott.

Nu väntar en oplanerad helg. Att försöka fylla med så mycket återhämtning och energitankande som det bara går. För vad det är nödvändigt just nu. Det skriker både kropp och själ. I lägen där man bara måste ta sig igenom saker, då biter man ihop.. det bara är ju så. Jag var rejält trött redan när jullovet tog vid. Så öste RS-vågen över oss och jag tror det brände mina reservsuperkrafter, alltså. Jag skulle orka ännu mer om något skedde här och nu, så är det ju. Allt för ens små älskade liv, ni vet. Men nu ser tack och lov livsläget ”lugnt” ut och som jag brukar säga.. det är inte farligt att ”jobba hårt”.. det är bristen på återhämtning som blir farlig. Så, hej januarihelgen som bara väntar på att fyllas med må-gott. Knäpper händer hårt för att det blir så.

Ta hand om er ni med. Önskar er en helg av det slag ni önskar!

Emmeli