Det är februari nu. 

Vintern håller ännu naturen i sin djupa vila och dagarna är ännu ganska korta om än längre för var dag. Här hemma har vi vår alldeles egna lilla verksamhet. Det pysslas, pusslas och kojbyggs. Vi bakar och spelar spel. Gullar och myser med bäbisbror. Hjälps åt att baka matbröd och göra dagliga lagårdsturen. Gosar med katter och hästar. Ringer Mormor och Morfar på facetime, typ samma tid, varje dag. Storebror kommer hem från skolan mitt i dagen och truppen är fulltalig. Antingen är det bara jag och barnen under eftermiddagen, eller så möter vi upp några vi tycker om. Restriktioner och att vilja skydda en liten bäbisbror, har förstås gjort att senaste tiden innehållit färre lekdejter. Men snart är varmare våren här och basiluskor lite längre bort. Tänk vilka nyheter som släpptes idag angående pandemin? Är det sant, ska vi bli fria nu? En utav veckans höjdpunkter var då vi åt vi mellis ute på bron. Varma nyponsoppan med gräddskvätten i. Och ännu finns saffransbullar i frysen från julen som smakar himla gott nytinade. Ute, dessutom. ”Det här är livet!”, sa snart-8-åringen.

Älskade HemmaMammaliv, tänker jag för mig själv. Min vardag. Dagarna, som vi fyller med liv. Och som flätas samman och blir till våra barns barndom..

När jag ser hur gott och roligt gänget har tillsammans, tänker jag ”vilken tur att ni har varandra, barnen”. Kompisar varje dag. Som leker och leker tillsammans. Tjivas, tjuvnyps, blir sams, kramas. Lär, älskar och lever. Sover tätt intill varandra om natten.

Barnen är det dyrbaraste vi har och en kärleksproppad, lugn, ojäktande, närvarande uppväxt är det finaste vi kan ge dom. Och att för oss föräldrar, få all denna tiden med våra barn, är det dyrbaraste för oss. Dom är bara barn en gång i livet.. all min energi, vill jag ge till dom just nu i livet. 

Det är så värt att pussla på olika vis, med olika jobb-bollar i luften, med våra tidstrollerilösningar, trots att det inte alltid är så lätt. Men är det något som inte kan kännas mer rätt, så är det att få trötta ut sig på dom viktigaste människorna i våra liv. 

Hela konceptet, ”Drömgårdslivet”, handlar om att våga kliva åt sidan den utstakade vägen och bana vår egen väg. Den vi mår som allra bäst utav. Att alltid ha minst en förälder i hemmet, för att inte barnen ska måsta pressas in i samhällets ekorrhjul som liten, liten människa. Att få dom bästa förutsättningarna att vara dom föräldrarna vi önskar vara till våra barn. Det, är vad det här livs-valet handlar om. Nu har vi möjligheten. Och vi tar den, med hull och hår. Istället för att fem dagar i veckan allesammans hasta iväg tidigt, tidigt om morgonen och komma hem trötta, trötta till middagstid, med sinande ork och tålamod.

Vi är inte rika på pengar, tvärtom. Men vi är rika på tid, tillsammans. Att råda över vår tid, kan vara den häftigaste känslan. Känslan av frihet. 


Inga pengar och dyrt fräseri i världen, slår känslan av att möta en ny dag tillsammans, i lugn och ro. Att ha tid tillsammans. Ork för det viktigaste för oss. Tid till att göra tillsammans. Tid till att göra ingenting. Chans att låta kroppar och knoppar önska, leva med naturen, låta livet har perioder med mer och mindre. Känna in energier och behov. En dag i sänder. Vi har tid att träffa älskade mor- och farföräldrar mitt i vardagen. Planera in små lekdejter när ork och lust finns. Få ta dagen som den kommer, utefter ungarnas önskningar och behov. 

Just just nu bjuder HemmaMammalivet en Storebror som har det gott på skolan några timmar varje vardag och här hemma hänger tre småsyskon. Strax efter lunch, är vi fulltaligt gäng. Vi har tyvärr ingen öppen förskola här i närheten, men tack och lov går det ganska lätt att tima lekdejter med både jämngamla familjemedlemmar och vänner. Att vara en liten skvätt på förskola, så pass att ett litet kompisgäng för barnet känns ”som mitt gäng”, provat vara ifrån hemmalivet en skvätt i ”skolmiljö” och se hur himla najs det också är, innan ungen ska börja förskoleklass. Det, finner vi också viktigt. Men vi tar det piano med det, som ni märker. Storebroren hade ju gått lite förskola när Lillasyster kom, vi hade sedan kvar hans plats så han fick använda den lite hit och dit, utefter livet. Han hade ju ingen liten vän att leka med hemma, liksom.. hon var ju ”bara bäbis”. Men för både nummer två och tre i skaran, har behovet inte funnits på samma sätt, då det alltid funnits syskon att leka med här hemma. Och ni kan ju bara ana hur underhållen Lill-Olof redan är. 

Vi hade en tanke att J, som börjar förskoleklass till hösten, skulle ha några fasta timmar i veckan på förskola detta läsår (Bertilen ville haka på syrran kring höstterminens start och ”jaja, då får du väl det”, tänkte jag fastän jag inte alls tänkt att han ”redan” skulle börja..). Det blev några ”Kotte,- och Rävgruppsträffar”, men sedan avbröt vi. För hu så mycket smittor och elände som härjat. Kanske våren ser annorlunda ut. Men det är ju det här som äär så himla lyxigt… både för stor och liten. Vi kan VÄLJA! Ta det som det kommer. Anpassa oss, efter oss själva. 

Det mäktigaste i hela alltet. Är att se hur gott barnen mår. Att det inte bara är som vi anat och trott. Nu uttrycker ungarna ord som bekräftar oss. Så för oss, är det här den bästa vardagen vi kan tänka oss. Och jag kan inte tänka mig något mer fantastiskt, än att får vara HemmaMamma till våra barn.

Emmeli

G-VMBJT57ZE4