Ett fång rosa rosor och en kvist brudspirea som håller på att knoppa sig.

Alltsammans i ett stort höganäs-krus vi fått av en familjevän, ”Min vän Gun”, som Lillebror säger.

Blir glad varje gång jag tittar på precis det här.

Så tacksam över detta skavda, renoveringsröriga, golvknarrande, varma, trygga hem. Nu, mer än någonsin.

….

Något annat vi gör mer än någonsin just nu, är att ta En Dag I Taget. Gläds åt det lilla, mer än någonsin. Frisk luft. Solen. Fågelsången. Doften av tidig vår när termometern plötsligt visar plusgrader och både lite gräsmatta, grusväg och herrans massa hundbajs tinar fram. Alltsammans känns hemtamt och tryggt. Barnen leker och busar hejvilt. Tjivas, blir sams och säger förlåt. Sportlovet är gott.

Just nu slumrar bäbisen ute i vagnen och storasyskonen hoppar i sängen som en trio små akrobater.. ja för ”på städdagen FÅR man hoppa i storsängen”, det är sedan gammalt. Hästarna solar i hagen, katterna söker upp solvarma vrår i hemmet. Det här ska vara en så ljus och härlig, hoppfull tid… men vad förskräckligt ledsamt det är, hur världen ser ut…

Stundvis känns allt så mörkt. Går sönder när jag tänker på alla drabbade. Går sönder när jag tänker på ovissheten. Men jag vill tro, och tänker tro, att vi ska klara det här. Tillsammans. Godhet ska vinna.

Tanken om att ”äh, jag struntar odla i år. äsch, jag struntar i det där också.. vad spelar det för roll, när det är krig?”. Men jo. I år ska vi odla. Allt vi bara orkar. Jag ska så blomstersorter tills jag är vimmelkantig. Jag längtar efter att få plocka vårens första tussilago med barnen. Ser framför mig hur vi sitter och fikar på torrbacken, tillsammans. Kanske har vi krattat gården innan, det älskar vi allihopa. Påta och greja. Rykta hästarna så vinterpälsen flyger. Se hur snön smälter i räserfart från lagårdstaket. Våga tro, på livet och framtiden som den trygga goda plats vi alla förtjänar. Precis så.

Kram från mig, till dig som behöver. <3

Emmeli