När stora världen stormar, känner jag mig mer kär än någonsin i vår gamla 1800-talsgård som stått stadig genom många vindar. Fy farao vilken lyx, för oss hela familjen, att få kalla den här plätten jord för våran.

Just nu. Drömmer jag mig bort lite. Stundvis. Bara för att få vila. Från oron. Rädslan. Och framförallt, tankarna på vad familjer, mammor, pappor.. och alla små barn, tvingas gå igenom just nu.

.. längtar bort, ja. Som till det här. Ljumma sommarkvällar, med en liten i skrindan. Ta turen in i odlingarna.. strosa bekymmersfritt bland ätbart och blomster..

Det är så härligt med trädgårdslivet, tycker jag.. det blir som en ny resa varje år. Jag känner mig som en nybörjare varje mars när fröpåsarna ska sprättas. Lika pirrigt varje gång. Älskar att få upptäcka nya sorter, tips, sätt att göra. Att lära. Och hur alltsammans kommer se ut till sommaren, det har jag aldrig någon aning om mer än att jag har, någorlunda, koll på vad som såtts.. hejvilt på feeling! Så ordnas vår trädgård.

Himla härligt är det också att tänka på dom där orden; ”alla gör vi olika och tänk, blommar gör det ändå!”

Det här var en av förra årets favoriter, som jag nu hade gett upp hoppet om att få tag på. Har ringt runt på blomsterbutiker, länsat nätet, tradera..Sommarphloxen, cherry caramel… eftertraktad, minst sagt.

Så damp detta ner i brevlådan idag;

”Hej Emmeli

Här kommer fröerna du sökte

Lycka till med dina blomsterodlingar i sommar!!

Som betalning för detta kan du swisha 50 kr till UNICEF, märk med Ukraina

Kram Jennie”

.. dessutom, med de ljuvaste av ord på baksidan kortet. Dont be afraid.

Himmel, vilka hjärtegoda följare vi har. Blev så rörd av denna post.

…

Kände starkt hopp! Godhet ska vinna. Punkt. Och phlox ska det bli, i stora lass i sommar. Sådetså. Nu ska jag välgörenhets-swisha för jag vet inte vilken gång i ordningen senaste veckorna, innan jag kryper ner bland det lilla snusande gänget i storsängen. Just så.

Emmeli