För den här dagen, vill jag spara i hjärteasken lite extra.

Nejdå, inget märkvärdigt för världen har hänt. Bara en härlig dag, mitt i livet.

Tacksam. Och god.

Vakna tillsammans med alla barnen, i vårt varma, trygga hem. Servera frukost. Skjutsa iväg Storebroren till skolan för att sedan återvända hemåt med lilla hemma-trion. Sörpla kaffe och stryka barnens pärlplattor som dom önskat. Sitta en stund vid pianot medan småbrorsorna var intill.. syrran drog upp på sitt rum och förvandlade alltsammans…. till en koja, förstås!

Jag har njutit, av att ha mycket energi. Längtat så efter det. Det har känts så roligt att feja och greja, så då har jag helt sonika gjort det. Mellan allt sytande, bytande, matlagande, ni vet.

Det är kanske årets skitigaste tid nu. Så, så värst noggranna i städningen iddes vi inte vara. Men slira runt med dammsugaren, såptorka ”lite mittöver”, jo det har vi gjort. Doftar så gott ju! Trasmattorna i köket har snurrat en sväng i tvättmaskinen också. Flärdfullt, eller hur!?

Bäbisen har, förutom när han långsovit ute i vagnen, hängt med på höften. Redan världsvan höft-hängare och älskar att vara med. Men att dumpas i tvättkorgen, stöttad av ren tvätt som gjorde att han också kunde sitta själv. Det, var väldans festligt också!

Att susa ner på loppisen och lämna in utrensat porslin, var också peppigt. Så skönt att rensa ut lite.

Skött om blommorna och småplanten har vi också gjort. Är så förtjust i den krukan som vi fick från mannens Farfar. Visst är den vacker?

När vi hämtat hem skolpojken strax efter lunch, så firade vi med bullfika ute på bron, sista marsdagen till ära. Innan vi myste med hästarna, i aprilvädret som redan tjuvstartat.

Nu är det torsdagkväll. Den allra sista i mars. Ljus och vacker. Jag har precis kommit hem från en kvällspromenad. Som viskade så mycket om vår.

Tack för en underbar, vanlig dag. Mitt i livet. Faktiskt, himla märkvärdigt ändå..

Emmeli