Det var precis  mitt i septembermånaden, fredag och dagen bjöd lediga skolbarn då det var studiedag. 

Vi beslöt oss för att det var en strålande dag att ge oss ut på hösttur, så det gjorde vi! Mamman och småfolket.

Cyklar och småfika, fyllda vattenflaskor, lillebror i vagnen, starka ben och lite pirr i magarna… skulle vi klara hela rundan tillsammans så var det något väldigt gott som väntade i slutet av turen. 

Det solade upp och tidighösten visade sig från sin vackraste sida. 

Vi tog flera stopp. Stämningen var himla härlig. Trots att någon just brutit ihop över hur benen värkte sedan gårdagens skoljoggande som utförts med fullt ös… det peppades så fint och det finns inget jag lägger mer krut på här i livet just nu, än att svetsa samman mina kids. Det är en sån rikedom, att dom har varandra.

Vi gav oss vidare. Mamman gick och sprang utimellan, som det passade lillgänget.

Oj, oj som det trampades. Och tänk va, som dessa tre rullat i prommande och springande fart runt denna älsklingsrunda… och nu är dom så stora att dom själva orkar cykla hela turen. 

Ett uppdrag hade vi också.. vi tränade på lövträd. Björken kändes hemma.  ”Rönnen med röda bär”, ”Lönnlöven som vi brukar pyssla med”… Vi stannade till vid stora asparna också, perfekt, ett träd till att lära oss.

Vi plockade och la i cykelkorgen. 

Cyklade vidare och tog den sista pausen i lekparken. Åkte rutschkana och gungade. Innan slutspurten togs till lillaffärn, för att handla till middag. Och fredagsmys… -GLASS. Ur disken, ni vet. Sicken lyx! 

Sista knixen innan vi var framme vid vad vi kallar för vår egna lilla bullerby, togs uppför stubbåkern, gåendes, barfota… jo just precis. 

Löven lades i press inför kommande pysselstunder. Fredagsmyset smakade mer än gott. Och vi somnade som ett gäng minigrisar till kvällen. 

Nu väntar en septemberhelg med önskan om ”att hinna göra massor och också hinna återhämta oss massor”… en luring, som vi tränat oss ganska bra på vid det här laget. 

Önskar er alla en god hösthelg! 

Emmeli