Det är inte klokt, vad trött jag är just nu.
Är jag verkligen samma människa som den där som bara tills för någon vecka sedan, med lätthet gick ann så dant? Många, många timmar om dagen. Som med (nåja, hyfsat i alla fall) lätthet nattasuddade.. OCH klev upp tidigt om morgonen? Samma människa som nu i mitten av november gör några få knop.. för att sedan belöna mig med en lika lång stund på sofflocket. Vilar och tom-glor så ofta jag kan. Behöver sömn och mera sömn. Ja, det är jag, både ock.
Kan vi bara ta hundra procent Vintervila nu?, mumlar jag för mig själv. Och skvätter vispgrädde kring morgongröten. Vem bryr sig i sallad och annat sånt där fräääscht? Nej, ge mig gräddigt och fett. Sånt man behöver när man ska orka hålla värmen i idet, hela vintern.
Det är samma visa. Varje år.
Och jag välkomnar hela alltet, med hull och hår. Sommartidens energiknippe har byts ut, mot Vintervilans Björnmor. Så är det.
Samtidigt som jag sitter där med kaffekoppen på sofflocket, låter röran breda ut sig i hemmet där ungarna går fram i lek och bus, så smygscrollar jag en stund på instagram och möts av hundra stycken olika julpyssel, sätt att göra lussebullar, snitsiga girlanger och annat härligt… trots att det bara är mitten av november. För en sekund får jag andnöd. Sen skärper jag till mig. Nog för att jag älskar att pyssla och dona, men jag kan inte göra allt det där, då får djur och barn stå hungriga..
Vet ni. Ibland känner jag mig så lurig, som finns här i sociala medier-världen… en värld som jag tror, om den används fel, kan göra oss så ont. Stressa oss, alldeles i onödan. Känner mig lurig.. som på ett sätt vill att ni ska se och läsa det jag sänder er, fastän jag helst vill att alla bara ska släppa sina skärmar, andas djupt, sänka axlarna och uppleva livet. Men mitt i allt, är det också snitsigt, att kunna nå ut till så många av er. Med just det budskapet. Påminna. Om att livet är här. Och nu. Och så vidare, ni vet. Jag försöker att förmedla ett Här och Nu, en stund att landa. Peppa till att våga gå sin alldeles egna väg genom livet. Ge inblick i ett gårdsliv, bland en hoper ungar. Livet. Jag hoppas att denna bubbla känns god hos er. Annars är det fel plats att vara på. Tänk så, välj det ni mår bra av.
Tänker på snabba inspirationsklippen jag just scrollade förbi. Att allt ska gå så förbenat fort nu? Ingen har ro att titta klart annars? Här inne, här är alltid lugn och ro. Därför älskar älskar älskar jag denna lilla blogg så oerhört.
Svammel, svammel..
…
Andas djupt och landar i mitt igen. Bort med telefonen. Funderar vidare. Denna kommande advent-, och juletid, kommer jag i vanlig småttinglivsordning, att lyssna på livsläget, tänker jag. En stunds snölek med barnen till, men kanske någon inne-jul-syssla mindre, är fortfarande min prio-ordning. Ja och glöm inte galoppen genom skogen, springturerna och stunderna av skrotlyftande. Att välja, är att välja bort. Sådetså.
Vettet landade åter. Puh. Nu är stunden på sofflocket slut. Novembersinnet har sagt sitt.
Fina du så rätt du har!
Kloka och fina ord
❤️❤️❤️❤️❤️
Goe du!
Man behöver inte alltid hittepå. Men en liten stund i skogen gå.
Så sant!!
<3
Så fina o kloka ord. Allt ser ut att gå så fort o lätt för andra. Tror inte riktigt på det.
Jag håller med dig <3
Så klokt sagt, och välbehövligt!
Vi får påminna varandra <3
Jag är också väldigt kluven till sociala medier. Att lägga tid på att scrolla. Medan livet håller på jämte! Men bara häromdagen tänkte jag att just en person som du BEHÖVS därute. Som motvikt till all konsumtionshets och skrytsidor! Dina vackra tankar och sunda leverne. Att du som är så ung för gamla traditioner vidare. Det ger hopp! Tack!
Wow, vilka ord, Malin!! TACK :’)
Så rätt du har! Allt ska gå fort. Alla vill vara först med det senaste. All den här hetsen med snabba klipp och jul redan i november får mig att vilja stänga ner sociala medier. Jag vill ha lugn och ro. Hinna längta.
Tack för din blogg som känns så fullkomligt vettig i dessa tider!
TACK för dina ord!!
Håller med du! 😘
Man blir alltid så go och lugn här, tack för den lilla återhämtningen mitt i allt. ❤️
Å, men, vad himla himla glad jag blir! <3 kram!
Visst behöver man få sitta och tom-glo ibland. (Och ibland är det det ända man orkar 😏). En dag när den här mamman var alldeles trött och slut från början av dagen kom några ord upp i huvudet, som jag läst hos dig. Något i stil med ”trötta mammor ska man värna lite extra om”. Jag kommer inte ihåg ordagrant, men det var iaf summan av kardemumman. Och dendär ”man” det är jag det, som behöver tänka på att inte bara måsta hela dagen, utan ta hand om dendär trötta människan. Dedär orden har dykt upp i huvudet flera gånger sedan dess, för den här mamman är trött och sliten både nu och då.. Enkla små ord, men endå inte utan verkan. Det blev också en påminnelse om att små enkla ord man säger, eller läser/hör kan få inverkan. På gott eller ont, beroende på vad det är för ord såklart. Tänk så bra för mig att du skrev så -tack!
Och ja, här på din blogg är det verkligen lugn och ro!
Wow, vad glad jag blir. Och TACK, för påminnelsen om dessa ord, så viktiga! Nu tar vi hand om oss, hörru! 😉
Det här var underbart att läsa.
Tänkte på en grej i ditt förra inlägg. Tangerar lite dagens inlägg så skriver här (mitt i natten tjoho). Du skrev att det är tungt i jourveckorna. Men att du ändå är tacksam. Och då fick jag en insikt – att man faktiskt inte måste vara tacksam jämt heller. Det finns en tid för allt. Jag tror man också kan lita på att den tacksamhet som man känner i hjärtat (alltså inte bara tanken att man b o r d e vara tacksam), att den känslan kommer att räcka till även för de stunder då man inte känner sig tacksam. Nu vet jag förstås inte hur du känner, så det var ingen som helst kritik av din text. Snarare fick din text mig att fundera hur jag själv känner. När jag har en tuffare period har jag svårt att känna tacksamhet. Och då kan jag få dåligt samvete. Tänk på allt jag har. Men tänk om tacksamheten är gjord för att räcka till även för dessa perioder? Det här med att vara tacksam ska ju inte bli en slägga man slår sig själv i skallen med liksom. Och det kanske är precis så det är för dig. Men för mig var detta en aha-tanke. Jag behöver inte ha dåligt samvete om jag inte alltid k ä n n e r tacksamheten, hurra! Lite som att kärleken till min man håller för att jag får vara sur och grinig ibland. Och det är ju den vetskapen som skänker verklig trygghet. En övergripande långsiktighet som gör att man klarar allt. Vilken gåva.
Jag tycker dina senaste inlägg varit så bra. De har gläntat på ett djup. En väldigt go kontrast till det annars så tvärsäkra internet. Tack snälla för gråskala och långsamhet, vad kan passa bättre just i november!
Så himla häftigt att mina ord fick dig att fundera så! <3 För mig är tacksamhetens känsla något så enormt härlig, så stor, så trygghetsingivande. Något som bär mig, varje dag. Så jo, i de jobbigaste av dagar, kan jag ändå finna tacksamheten, som i sin tur skänker mig så mycket gott. Men, "smaken som baken", som ena lillungen säger... sån är jag. Kram till dig!
Så bra skrivet!
Tack snälla!
Åh så kloka tankar. Blir också en björnmor och boar in mig, vill bara sakta ner tempot och vila – gärna på sofflocket.
Mer utrymme till de ✨💛
Mer utrymme till det nu <3
Jag gillar att följa dig för det du delar känns genuint, behagligt, blandat. För några år sedan hade jag egna hästar, men jag har inte orkat det under småbarnsåren, gick t.o.m in i väggen under föräldraledigheten med barn nr 2. Avföljde många peppiga och inspirerande konton då, för jag orkade inte se andras goda föräldraskap och fixarprojekt som gick i rasande tempo. Det sved inom mig att se andra lyckas och orka det jag stod så långt ifrån. Men att följa dig har aldrig känts jobbigt, utan tvärtom hela tiden varit en behagfull inblick och inspiration. Just nu drömmer jag om att ha hästar igen, att kunna gå ut och andas hästdoft, pyssla i stallet och ta barnen på ponnytur i skogen. Men jag njuter av att ha det just som dröm och målbild under några år till 🙂
”Att välja, är att välja bort” – det är en så klok tanke. Ibland känns det som många (inkl mig själv!) är rädda att missa något. Jag ska tänka lite mer på denna kloka tanke.
Wow, Anna-Karin! Jag blir enormt rörd och varm i hjärtat av dina ord. Kloka, starka, hjärtegoda du, heja dig!!
När kommer din bok? Med inredning, recept, vackra bilder och dina fina texter? Skulle få mig att släppa skärmen🤗
Å, vad fin du är som säger så :’)
Det är precis detta som gör att jag snabbt scrollar igenom Instagramflödet men faktiskt stannar upp och läser/lyssnar på tre ”konton” – Helen Torsgården, Underbaraclara och dig. Ni får mig att stanna upp och påminna mig om att tid för njuta är nu. Tack för den påminnelsen <3
Å, vad glad jag blir :’) <3 Ta hand om dig!