För varje dag som går, så gror den. Redan.
Kärleken alltså!
…Till det där lilla livet jag bär på, inom mig. Smått svindlande tanke och jag njuter så. Inatt drömde jag att jag fött, vi var föräldrar och M höll i vårt barn. Åh, som jag längtar! Vi är verkligen inte där ännu, det är lång tid kvar. Ibland känner jag mig mest rädd och tänker bara en massa tänk om och tänk om. Men samtidigt kan man inte gå och oroa sig för allt. Jag mår ju som en prinsessa och det känns som ett bra utgångsläge för att den lilla också ska må bra.
Jag ber för att bäbisen har det bra och mår bra. <3
När jag öppnade brevlådan idag, låg där en tidning i min senaste tidningsprenumeration. ”Vi föräldrar”. Jag ska lägga mig och läsa nu, äta ett par satsumas och kanske slumra lite.
Hihi, precis så såg det ut hos mig också. Blir riktigt nostalgisk. Jag läste bebis-tidningar och åt satsumas. Julen 2002 (jag var i andra månaden) åt jag upp alla satsumas hemma hos svägerskan och hon undrade var alla tog vägen. Jag tror dock att de har förlåtit mig vid det här laget. 😉
Vilket fint överkast, förresten!
Haha! ;D Vad roligt! Jag är helt galen i satsumas nu. Sitter med två stycken här bredvid mig som väntar på att slukas 😀
Tack! Det är både fint och praktiskt. Det går att vända på så det på ena sidan är lappat och på den andra bara randigt. Två i ett liksom 😀