Idag brottas jag med ett lyxproblem.

En liten glimt från en shopaholics garderob. Jag försvarar mig med att säga att det är en hobby… :/

Det är med andra ord inte ett dugg synd om mig . Men det här med att packa alltså… det kan vara så himla drygt. Särskilt nu när jag ska försöka planera för drygt tre veckor framåt. Kommer det komma snö så täckjackan behövs eller klarar jag mig med en tunnare? Skor? Har jag tillräckligt många par strumpbyxor och långa koftor? Ja, du hör ju. Rena fjant-”problemet”, men liks förbaskat måste jag klura ut någon lösning på det hela. M jobbar ju, annars brukar han vara den som stoppar mig med packandet. Nu kan jag avslöja att hela vår stora säng är fylld av kläder, ja för säkert tre månader, snarare än tre veckor, framåt. Hoppsan…

Koftor…

Klänningar….

…Och strumpbyxor.

Det är mina favoritplagg just nu. Jag har kommit på att jag fullkomligt avskyr mamma-byxor. Dom bara halkar ner och fastnar i knävecken och jag har inte koll på mig själv, så ofta vaknar jag till liv när jag mitt bland folk står och drar i den där jädra mudden. Sprattlar med benen i panik för att försöka få allt på plats och så lååångt upp det bara går. Dom halkar ju ändå ner. Två sekunder senare.

Varför jag packar som en galning? Det är nämligen såhär, att jag ska vara ifrån norrnorr under drygt 3 veckor. Från och med måndag ska jag göra praktik i mina hemmahemma-trakter; leka musikfröken dagarna i ända och bara ha det himla finfint. Nära päronen och Storan. Det kommer bli fett nice! Ett liiiitet, lite problem bara; hur ska jag överleva utan M?

Den som lever får se.

Skönaste plyschmysen är med. Då kan i princip inget gå fel.

Nu återstår bara träningsväska,, instrument, noter, ytterkläder. Och en necessär. Och kameran. Och datorn. Och, och, och…

Ja. Jag säger då det. 😉

Kram/lillafrun