Liten är värd skjortan.

Sådärja.

Äntligen har jag fått landa med benen högt och filten över mig. Jag hann inte riktigt den grejen igår. Och den här pluggdagen blev minsann lång och har dessutom innehållit tre promenader med Maja-hunden och traskningen fram och tillbaka till skolan. Det är alldeles för mycket för mig nu, med tanke på foglossningen. Så, nu tänker jag ligga här resten av kvällen och bli uppassad. Av Maja-hunden…. jo tjenare…

Jag kom alltså precis innanför dörren efter dagens sista göra; ytterligare ett rep. Det är lyxigt att leva ett musik-liv. Jag och mannen spelar i samma ensemble, tillsammans med ett gäng andra duktiga. Så himla roligt! Och nu blev jag dumpad hemma och M åkte iväg på ytterligare ett rep. Behöver jag säga att Liten dansar i magen när han hör musik? (Ja, jag säger han. Det ääär ju en han. Vet(tror) jag?). Särskilt när jag spelar piano. Så gulligt så jag smäller av. <3

Det är kväll och sviinkallt ute nu. Graderna har sjunkit och sjunkit under dagen, och nu börjar det närma sig 20 minus. Liten ska inte behöva frysa, så senaste inköpet är en Voksi-påse. En classic. Kostar skjortan men ska enligt übersäkra källor vara hur bra som helst, typ hur länge som helst. Och det låter ju himla bra. Jag längtar till jag får bädda ner knytet i vagnen i denna mysiga.

Nu ska jag ha en kväll av vila.

Kram/lillafrun