Idag har varit dagen då jag skulle ha bestigit Mount Everest.
Ja, jag fattar ingenting. Känner mig nästan misstänksam till all energi jag bara sprutat ut idag. Hade visserligen en lugn morgon, med frukost och ett försök till OS-tittande. Och en ljuvlig långpromenad tillsammans med grannarna, i strålande solsken. Det gav energi i mängder. Så sedan bröt det loss och det ena ledde till det andra.
Det är vädrat, alla fönster är putsade, köket fullkomligt blänker om varenda lucka, kryddburk och varje liten kakelplatta. Köksgardinen är utbytt till en hissgardin som släpper in så mycket ljus som möjligt. Och strykhögen är plötsligt försvunnen och kylskåpet är återigen fullproppat, efter en sån där handlingsresa tillsammans med gullvännerna. Ett cirkelpass i hallen är tränat, med känslan yeah yeah, wow wow! Och slutligen är det såklart dammat, dammsuget och knäskurat överallt. Mattorna hänger fortfarande ute för att bli så kalla som möjligt.
Misstänksamt eller inte? Det visar sig!
Enda lilla krokbenet jag stött på idag, var när rundstaven till hissgardinen plötsligt var spårlöst borta. Och preggot här i huset behöver inte så mycket mer än så för att det ska börja ryka…. för snabbt la jag ihop ett och ett. Mannen har ju haft värsta TRX-bandsproduktionen senaste tiden…Och där har han, den lilla lurven, använt min rundstav. Morr. Men jag vägrade vääänta på att M skulle komma hem och fixa mig en ny, så jag drog ner i förrådet i M´s gömmor. Jag har förstått att det är där man hittar grejer.
I källaren är det något apdåligt lampsysten så lampan släcks typ efter 30 sekunder. Så ungefär i samma skede som jag och tjockmagen tagit oss förbi både barnvagnar och hockeytrunkar (okej, en av varje men livet smakar inget utan krydda!) så släcktes lampan och jag var tvungen att masa mig ut tillbaka i förrådskorridoren, kravla mig i mörkret efter väggen för att leta lysknappen.
Tänder.
Vi, jag och magen, gör ett försök till att ta oss förbi hinderna. Vi lyckas och.. där slockande lampan igen och det är kolsvart.
Tänder.
Tredje gången gillt lyckas vi hela vägen fram.
Där hänger en rundstav, tjock som bara den. Jag tänker: Den där! Den där ska jag ha, skit samma vad den är tänkt till. NU är den min!
Lampan släcks. Men nu kan jag vägen så bra att jag inte behöver något ljus för att ta mig ut och upp tillbaka i lyan. Letar fram en såg och på två sekunder har jag min rundstav. Fett nöjd!
Nu behöver jag en dusch. Det är ett som är säkert. Mannen kommer hem ikväll och jag vill inte lukta bränt…
Hoppas att Du har haft en bra torsdag!
-imorn är det fredag, tjoho!
Senaste kommentarer