Det är tur, det må jag säga.

Att han älskar mig alltså. Ja, annars skulle det ju inte gå vidare värst bra, det är ett som är säkert.

Igår hade vi söndag, precis som du. En långpromenad med grannarna, en OS-hockeyfinal med älskad och skrikande man. En eftermiddagslur under den där sköna filten, under tiden som mannen rullade köttbullar och gjorde morotsstuvning till middag. Jo precis så, jag kände mig som en prinsessa.

Men rätt som det var, bara flög jag rakt upp ur sängen och skrek till han i köket. …..Maaartin!!!

……… fram med assistenten!!!

M blev rädd, hörde helt enkelt inte vad jag sa och svarade med va!? vad är det!? har du ont!? 

Nää… fram med assistenten bara, sa jag. 

Åh. Vad du skräms. 

Jamen… Ett brödrecept dök upp.

Morotsbröd.

 

O e m o t s t å n d l i g t .

Klicka HÄR för recept.

Så jag lockade mannen med att han skulle få världens godaste kvällsfika om jag bara fick baka Eeeen brödsort till. 

La huvudet på sned och sa Snääällaaa. 

 

Och det fick jag ju såklart. På jästpaketen, som vi var tvungna att sticka iväg och köpa där på kvällskvisten, står det: bäst före 11 mars , det vill säga Litens BF. Lite komiskt. M gav mig det där finurliga leendet och sa, Ja älskling, då får det verkligen vara färdigbakat.  , samtidigt som han gick till frysen för att se om det fanns någon gammal lussekattspåse som kunde bytas ut mot det nybakta.

Rykande varm, och lika hemkokt, blåbärssoppa. Och så det där brödet, med smör och ost på. Alltså, det kvällsfikat. En bra avslutning på en helg i världsklass, helt enkelt.

Jag må verka galen. Det kanske jag är också. Men, det gör mig ingenting. Jag konstaterar bara, att..

Det är tur.

Att han älskar mig alltså.

Kram/lillafrun