Nu är jag i kapp.

Nu är jag i kapp. Dagarna alltså.

Ja, dom har varit, och är så fullsmockade, att det nästan är svårt att hänga med. Men nu, nu är jag i kapp.

Älskade syskonbarn. 

Det är annandag påsk och ena storasyrran med familj har återvänt hemåt stora staden. Det är ju förbenat synd att det ska gå så snabbt, dom här dagarna man har tillsammans med tid att bara vara. Det har varit en bra helg. Kollokänslan har varit på topp och att frukosten intas i timmar, i olika sittningar, att vi dukar ut oss på altanen runt en massa olika bord, bastar i omgångar och ja, lever taikonsliv helt enkelt… det är tjusningen med hela alltet.

 Jag är så himla glad över min familj. När jag tänker på den så ser jag en blombukett framför mig, med ett fång olika blommor. Alla olika, men tillsammans matchar vi bra. Hejja mamma och pappa för att ni gängade er för typ en maaassa år sedan och fixade finfamiljen. <3

Trots att det står söndag i almanackan, så är det ju ändå måndag. Och måndag för mig och min hunk betyder början på ny träningsvecka. Gärna ett pass som är liiite för jobbigt, då är man igång med veckan sedan, liksom. Idag blev det ett tabatapass med 6 block. 24 minuter av kämpan. Både puls och styrka blandat. Vi hade både en syrra och en mamma som hejade på oss. Det gjorde att vi liksom tog i liiite, lite till. Syrran som drog i morse, visade mig en övning i TRX:en, som jag nog tusiken måste fota och visa dig. Jag säger bara; rooooompa! Och det var helt underbart att träna utomhus.

Och nu är det kväll, igen. Vi har haft en eftermiddag som har varit helt och hållet ljuvlig. Rena rama sommarvärmen.  Kusinbäbisar, en promenad i tisha, god svärpäron-middag, träff av släkt och bara mys.

Påskhelgen är nu över och jag stoppar den i den där asken. I hjärtat, du vet. Och vi avslutar helgen med världens sötaste bild.

På en stor och en liten kyckling. Så långt är du med. Men vad du inte vet, är att den lilla är Sixten. Och den stora är hans mormoster. En miniman i familjen har pysslat. Med hjärtat. Och jag höll på att kolavippa när jag fick se det där paret, med så sneda ögon att man inte kan annat än le och bli varm i hjärtat.

Tack för idag. Gungande barn,blå himmel, sol, svettigt träningspass, familjemiddag och ett par snedögda kycklingar. Vad mer kan man begära?

Det är annandag påsk och vi har njutit av en extra röd dag. Tillsammans.

Kram/lillafrun