Igårkväll firade vi valborg, på det där viset som vi bara älskar;

Vi. Tillsammans. Jag och mina två.

Lugnt och stillsamt. Mannen grillade en köttbit så god att vi satt tyst under första delen av middagen. Sedan vande man sig lite, liksom, och då kunde man börja prata igen. Bredvid oss hade vi det vackraste av sällskap. Den lilla prinsen som låg ombäddad av sina två favorittrasor. Dom luktar mysigt, påstår han och borrar in näsan i dom.

Mat är vackert. Och varje gång (nåja, jag kanske inte kommer ihåg det varje gång) jag får äta så känner jag tacksamhet. Det är sån lyx att få äta sig mätt. Varje dag.

…Det tycker Liten också.

Efter middagen drog vi ut på den årliga hitta-en-brasa-rundan… bara det att det i år var jag, M och en liten bäbis med. Så häftigt! Och i vaaanlig ordning gick vi åt det håll vi såg rök på himlen. Och i vaanlig ordning var det ett ooovinnande koncept. Men, det där har blivit lite av en tradition; att vi finner en brasa som bara efter-pyr lite och en som ligger på någons tomt och kaaanske en som brinner… men som är ute på en ö. Eller nåt. Nåja, vi såg en eld och kände oss nöjda. Mest nöjda var vi ändå med den magiska solnedgången vi lyckades pricka in.

Det var så vackert.

Och ungefär där slutade vår kväll. Ja, vi tog oss hem såklart. Och sen låg jag och mannen och tittade på vår prins när han somnade för natten. Och uppenbarligen smittade han av sig med sin trötthet, för jag vaknade tre i natt och hade fortfarande inte varit och borstat någon tand, mannen låg med armar och ben utsträckta och min första tanke var;Han måste ju ha lagt sig på Liten, jag ser honom inte!? Jag fick lite småpanik. Men förstod ganska snabbt att mannen måste ha lagt LIten i sin spjälsäng. Och visst var det så. Huu. Första natten som vi inte hade honom på näranära avstånd. En meter bort. Alllldeles för långt bort. Men prinsen, han sov lika gott där, i sin säng, som bredvid mamma. En härlig känsla, ändå.

Ja. Det var vårt valborgsfirande. Ja, så firade vi. Och en natt följde med en Liten, lite längre bort än vanligt. En jobbig men härlig känsla. På samma gång.

Och idag vaknar vi alltså till en ny månad. Första maj. Det låter fint, tycker jag. Jag, med min tofs kvar ifrån igår, på huvudet. Version lite ostyrigare. Och mannen, med kaffedoften och vackerögonen. Vi ska njuta av solen som skiner utanför fönstret. En promenad väntar. Liten är sovsugen.

Glad första maj, Vänner!

Kram/lillafrun