Jag är så löjligt glad just nu.
Har precis satt mig på trappan utanför baltanen. Det är sommar idag. Det var det redan klockan åtta i morse när jag cyklade mot den där dagen som jag både längtat och bävat inför. Vad har jag gjort idag, egentligen? Jo. Allt ”projektande” tillsammans med kompanjonen, det som jag jobbat med allra mest under det här fjärde året på musikhögskolan, har idag redovisats. En början, en del av, examensarbetet kan man säga. Redovisning alltså, på ett sånt där prettovis, du vet. Med opponenter och hela tjottafräsen. Som vanligt tycker jag alltid att det är rätt så pirrigt att stå och prata inför folk. Det tyckte jag idag också. Men jag känner mig så himla nöjd. Jag och C är ett grymt team (tack för allt, igen och igen och igen<3) och med minimannens boostande i form av det gulligaste leendet och mannens lycka till snygging! innan jag vinglade iväg på cykeln i morse, kunde det i princip inte gå annat än bra. Och nu är det över.
Så förbenat skönt.
Vackra Tack för allt -blommor ifrån gänget, eleverna och fröken i klassen, klassen som vi lånade för att testa om vårt projekt var något att ha eller inte.
Paket också? Det var inte till mig. Vad som var där i?
… En kråka. Världens sötaste lilla mjuka, ärtfyllda, kråka.
…Prästens lilla kråka.
….Sixtens lilla kråka. Och en utav hans allra allra första böcker. Så gulligt att jag smäller av. Gänget tyckte att Sixten hade gjort ett bra jobb som hängt med där inne i magen, på alla tokigheter. Han var helt enkelt värd en present. Så fint.
Ät- och sovklockanfix och sånt har gått helt underbart bra idag, så himla skönt. Liten och M har cirkulerat runt mig med en diameter av max några minuter. Väldigt fiffigt! Stundvis har S spatserat runt inne på högskolan och charmat alla han mött. Smilat åt alla, det spelar ingen roll om han aldrig sett dom tidigare. Han bjuder på sig själv. Ja, det gör han. Vår älskling. Och nu är det alltså bara en endaste dag kvar, sen så. Imorn är det inte vår uppgift att redovisa, imorn ska vi istället opponera. Spännande! Men klassen är den bästa, så stämningen är på topp. Applåder snålas det inte på, det peppas för fullt och alla är förstående och bryr sig om våra två ”klassbäbisar” (ja, det finns en till gullis också!). Helt underbart. Så nu är det ledig eftermiddag som gäller. Pussa och krama i kapp den där minimannen, spreta på tårna i gräset och njuta av att det gått så bra idag.
Näpp. Nu ska jag sluta babbla. Har ingen aning om vad jag plitat ner i min dagbok denna gång. man blir ju sådär lite små-tom i huvudet av att sitta och lyssna så flitigt under en hel dag. Och så en amningshjärna på det.. Det jag ville föreviga i ord, var nog helt enkelt att jag har haft redovisning idag. Att den gick bra. Att jag fick fina blommor och lilla S ett paket. Att jag är så glad för vännerna. Att det är sommar. Och att jag är så nära, nära nu….
Typ så.
Ja. Nu kan jag snart säga det där ordet jag längtar så efter. Imorn. Imorn, då tusan!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer