Att bo så här som vi gör nu. I det där huset jag redan är så kär i. Det med stora rum som gör att vi kan dansa vals hela högen samtidigt, om vi vill. Det där huset, som genom dess köksfönster levererar den vackraste av vyer. Att bo så, gör inte bara att vi kan sträcka på oss åt alla håll och kanter. Vi kan även ses. Vi, som i familjen, dom vi är näranära. Och i vanliga fall, väldigt långt ifrån. Men nu, nu är det annat. Och jag fullkomligt älskar det.

Bara en sån sak som att få gå och hämta systersonen, tillika en utav mina gudsöner, på skolan. Dra barnvagnen dit, med en sussande Liten. Möta den där 7-åringen som sken i kapp med solen.

Är det där din syrra? Men okej är det din mammas kusin? Är det din mamma!? frågade barnen.

Nej. Det är min moster.

Mitt hjärta svämmar över.

Inga konstigheter. Jag blev moster när jag var fem år. Så blir det med långt spann mellan syskon. Jag älskar att både ha äldre syskon och dessutom småsyskon. För ja, precis så känns det med dessa barn. Storasysterkänsla. Ja, och sedan gjorde vi promenaden hem ifrån skolan till ett litet vardagsäventyr. Vi vandrade genom byn, lyssnade till R vad han hade att berätta om dagen. Gick in på ica och handlade tillsammans. Var på jakt efter ett helt hav svenska jordgubbar, som mamma-mormorn fått tag på dagen innan. Men vi lyckades inte riktigt. Som tur är har ju sommaren bara smygstartat och vi vi vågar nästa vara säkra på att få äta oss mätta på jordgubbar innan hösten är här. Höst? Vad är det? Sommar, sommar, sommar!

R fick äta hur många bullar han ville, blanda den ena Loka crush (= Loka men med fruktjuice tillsatt. god faktiskt!) med den andra och sedan proppade vi i oss av melon så det stod ut genom öronen på oss.

Och vi spelade kubb. Vissa ständigt med en bulle i handen! Och vi gick på minipromenad med barnvagnen. R, i liiite för stora skor han absolut skulle låna ifrån moster.

Och så kastade vi frisbee.

En dag jag stoppar i hjärteasken. Jamen, titta bara!

Kusinerna älskar varandra redan. Det märks rätt väl…

Ja. Inga ord behövs här. Kärleken svämmar över.

Så idag vaknar jag till tisdag. Solen skiner in genom sovrumsfönstret och det är varmt. Jag kliver upp, öppnar dörren ut. Möts av en vägg av fågelkvitter. Säger till mannen Äär det inte helt idylliskt här!? Han tittar på mig, nickar och ler. Och säger, Jo, det är det. Jag hör på orden från hans mun, hur bra han mår här. Han njuter också. Men kanske inte är lika yvig i gester och ord som hans fru. Men jag känner honom, och jag vet. Och det är ännu en utav sakerna som gör att jag älskar det här stället så; att M också älskar det. Och Liten likaså. Och att få se dom där två njuta, det är det bästa jag vet.

Idag tror jag att det får bli en sväng till handelsträdgården. Hoppas på sällskap ifrån syrran som är blomexpert! Jag har nämligen blivit lovad att få gå lös där inne, där inne i det där jätteväxthuset där det är sådär varmt,kvavt och där man blir sådär yr av alla doft och alla färger. Jag längtar dit.

Jag är varm i hjärtat från igår. Och du förstår mig nog. Idag är tisdag och kanske väntar en tur till det där blomstället. Vilken lycka!

MÅ SÅ GOTT!

Kram/lillafrun