Dagen då allt hände.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Det var en måndag med fart igår, det kan jag säga. Dagens startade, som du vet, med hela köket fullt av en massa människor. Såna som man vill ha i sitt kök. Dom gör liksom rummet till något härligt, bara genom att vara där. Men visiten var inte särskilt lång, dom drog vidare hemåt, norrnorrut. Kära vännen, hon stannade kvar, såklart. Eftersom det kom lite oförhappandes att vi skulle få besök igår, så hade jag i nuförtiden-vanlig-ordning, bokat in en träningsdate med Storan. Och sånt går ju inte att rucka på, faktiskt. Så direkt bilarna åkt, kom en ny bil. Ut ur den kom en taggad Storan. Här har du toablommor och här har du en sovrumsbukett! sa hon, och sträckte fram dom mest ljuvliva rosenbuketterna. C, kära vännen, var barnvakt och jag, Storan och M körde ett crazy-pass under det stora äppelträdet. Idylliskt, kom vi på att det var. Mitt i tabataintervallerna som höll på att ta kol på oss. Under tiden vi matade på den ena intervallen efter den andra, så ramlade det in syskonbarn. Till slut var hela Mäjadalenklanen i huset och vi åt sedan lunch tillsammans. Bullens, du vet. Så jädrans gott när man svettats och behöver salt. Och väldigt skönt när vi ville att maten skulle vara klar fort. Så det var korvar och bröd och barn och svettiga typer. Allt i en enda röra.

Storan sträcker ut ryggen och Liten sover. Två favoriter i en och samma bild.

Uppmärksamhet till Liten. Det är ingen bristvara. Älsklingsbarn, vad jag är glad att just ni är Litens kusiner!

Ja. Sedan bröt vi upp ifrån korvkioskandet. Delade på oss. Och äldsta systerdottern A, vännen, jag, M och Liten drog iväg på en mini-roadtrip. För att visa C lite av vackra bygden, Höga Kusten, och för att återvända dit vi var dagen innan…. i söndags,på loppisrundan. Men just det ja! Innan vi kom oss iväg på trippen, så kom våra goa husägare på besök. Hur stor är sannolikheten att alla bestämmer sig för att komma, på en och samma dag? Nåväl. Det var också en snabbvisit och jag och M sa återigen hur glada vi är över denna möjlighet. Vårt sommarhemma.

Men efter det, då drog vi iväg. Till samma ställe som i söndags. Då vi var hos den där mannen som jag höll på få fnatt på. Han var stentjurig. Och jag var ocskå stentjurig och tyckte minsann att jag skulle få pruta en tjuga på en grej. Det hör loppis till, att få pruta. Tycker jag. Men han var stentjurig och tyckte såklart det var jätteroligt att jag, Lilla My, blev så… oglad? Nu är hon inte glad duu. ,sa han till M som stod där bredvid och mest ville vara på alla andra ställen i världen än just där, med en arg fru och en värmlänning som pratade långsamt och inte gjorde som hans fru ville.

Men tydligen så hade han inte gjort allt för stora otäcka spår hos mig. Så vi återvände. Och du må tro att han skrattade när vi kom tillbaka. Det var så många här igår, att jag inte kommer ihåg någon, men DIG kommer jag ihåg!  Tillsammans skapade vi tjejer burkinferno i bagaget. Men det viktigaste av allt! …var den här

Världens gulligaste, utdragbara, mintturkosa barnsäng. Till Liten. Den där loppismannen och jag var vänner innan vi skiljdes åt. Det kändes bra. Ja, han erbjöd sig till och med att stanna till vid oss och släppa av sängen senare på kvällen. Så när vi ätit middag, rosmarinmarinerade kycklingklubbor, färskpotatis och kall örtsås, så god att bara äta som den var. Ja, då stod det helt plötsligt en liten säng ute vid vägkanten. Det firade vi genom att mixa oss en riktig sommarefterrätt. Massor av frusna jordgubbar och en skvätt grädde. Som jordgubbsglass!

Det var kväll och vi var rätt trötta efter en fullproppad dag. Men jag och vännen C passade på att ta vara på kvällen. Vi gick ut och fotade. Ett intresse som jag helt klart fått ifrån henne. Jag är så tacksam över det. Det finns få saker som gör mig så avkopplad, som att gå ut och fota. Igår hade vi en tanke med fotandet. En bild som förhoppningsvis dyker upp ganska snart! När vi var klara, så vandrade vi över till svärpäronen och lånade täcken och madrasser och grejer att bädda till vännen med. Och sedan kvällsfikade vi, med utsikt över solen som höll på att gå ner bakom bergen. Dom höga ljusen var tända på köksbordet och vi njöt, av sista kvällen i juni…

Och idag vaknar vi upp, till  en tisdag och årets första dag i juli. Vi ska så småningom bege oss till stan. En skjutsning till tåget och en runda för inhandling av olika saker, till kalaset som stundar inom kort. Det är en fixardag idag. Jag njuter av träningsvärk, att solen skiner in genom sovrumsfönstret och av utsikten över dom två mest älskade männen i mitt liv. Dom sover fortfarande, ligger likadant med armarna och snusar i kapp.

Det är sommarlovasdagar, det här. Dagar som börjar tidigt och avslutas sent in på natten. Igår, var en dag då det kändes som att allt och lite till hände. En del har du läst om här. Idag är en ny dag.

Den ska vi ta tillvara på!

-Visst?

Kram/lillafrun