God morgon!
Vackraste lilla ljusrosa rosen, står i ett glas på vårt nattduksbord just nu. En del utav morgonens blomsterleverans!
Igår var det verkligen på tok för varmt att springa i stekhettan. Det gick ju, såklart. Men idag gjorde vi på annat vis. Ställde väckaren på tidigt och möttes ute på gräsmattan, i skuggan om man så ville, och drog av ett härligt morgonpass med mycket fokus på axlar och core. Och dom där telefonstolparna till ben, såklart. Det var bara jag och syster idag. Och oj, oj, oj. Den här sommaren, alltså. Jag har aldrig varit så ledig och njutit så som jag får lov att göra nu. Varje dag.
Jag kommer aldrig att glömma…
…sommaren vi bodde i huset vi kallade för vårt sommarhemma. Sommaren då Sixten var bäbis och jag och M hade förmånen att vara hemma med honom, tillsammans. Sommaren då Storan och jag gick under namnen PT:n och PT-klienten. Sommaren då jag fick morgonleveranser med vackra blombuketter ifrån trädgården, av Storan. Sommaren då det först var så kallt att man inte förstod någonting. Sommaren då det från den ena dagen till den andra slog om, och blev så utlandsvarmt och det enda man ville, var att dra till havet.
Jag kommer aldrig att glömma…
Bara minnas.
Men först, så är jag här och nu. Och det finns inget bättre.
Kram/lillafrun
Jag ser den här löparrundan framför mig, va ju vid höga kusten för några veckor sedan, kuperat deluxe va det ju, ha ha. Men så fantastiskt vackert, Jag sa till och med då jag satt där på en klippa vid vattnet att – Åland må va den vackraste ställer jag varit på men det här är inte långt ifrån banne mig. Då ska vi komma ihåg att jag varit på Åland många gånger, så om jag besöker höga kusten några gånger till så kanske den går om till topp ett, ha ha
😀 😀 😀