Stavas det tråkdag, längtansdag, vemodig i kanten-dag?
Eller helt enkelt bara en lugn söndag, med avkoppling och nästan utan ord?
Mannen är på vift, till sent ikväll. Jag och Liten tvättar, hänger tvätt, sover (minimannen) och syr i kors (jag). Och vattnar blommorna och pratar med tomaterna som håller på att mogna och doftar himmelskt i solvärmen. Sen vandrar vi över gården, ner mot lagårn. Plockar ett par hallon från busken vi hittar, och så delar vi på dom. Han och Jag.
Det är ju bara sån här jag är; älskar full fart och att proppa dagarna med en massa att-göra. Men såna här dagar, som är segare än sirap, som heter söndag med mannen på avstånd och timmar att bara sitta på den där gamla turkosa stolen om jag vill. Såna dagar, dom behövs dom också. För att varva ner, längta efter en älskad och låta dagen vara i fred, utan fläng och flax- tempo. Liten njuter, och det gör mig gott. Så småningom rullar vi till Litens farmor och farfar och äter söndagmiddag. Och det är tusan inte fy skam. Utan snarare världens lyx!
Så idag har vi avkoppling med nästan inga ord. Såna dagar behövs, dom också!
Senaste kommentarer