Andrum. Flashbacks. Och choklad.

Veckan borde ha två söndagar, minst!

Men kanske skulle man inte njuta lika mycket av den då? Nu är varje söndag en lucka för andrum, ett ypperligt tillfälle  att dra i bromsen helt och hållet och bara pusta ut och ladda batterierna, för en ny tuffande vecka.
Idag var det sannerligen par-gångar-dagen. Jag och M skrattade lite rått åt alla par som såg så fåniga ut, sådär lika klädda, med bara lite skillnad i färg…. tills vi insåg att vi absoluut inte var det minsta bättre. Vi som inte skulle bli ett sånt där par som klädde sig lika. Nu gör vi det utan att tänka på det.

Innan vi började traska, fixade M med mina dojjor. Han skulle visa hur fjällrävenbrallorna kunde fästas vid nån krok på skorna, och sådär. Jag lyssnade i alla fall, inte alls. Utan var i helt andra tankar. Jag fick såna flashbacks från högstadietiden, när jag promt skulle vara ute med killarna och åka skridskor, trots att det var femton minus och resten av tjejerna i klassen höll sig inomhus. Jag var liksom ute efter annat… få skridskorna knutna av någon jag blev röd som en tomat, bara av att titta på. Ha ha, det är så förbenat roligt. Att det är HAN jag lever med. Att jag är fruga till honom och morsan till hans son. Woho!

Ja. Livet alltså.

Nu råder eftermiddagslugn. Mörkret har lagt sig över lillastaden och inomhus brinner ljusen och lyan doftar nystädad och choklad. Jag har bakat någon megachokladig, fransk chokladkaka som står och svalnar här bredvid. Och ikväll kommer vännerna och då ska vi se vad den där kakan går för. Så ja, jag har bara en liten paus här nu. Vi ska bjuda på middag också, så här ska dukas och grejas. Mysigt! Och jag älskar sånt när jag har gott om tid på mig, som nu.

Men först!

Några minuter med eftermiddagskaffekoppen, bredvid han som knöt skridskorna på mig för en sisådär tio år sedan…

Ta hand om Er. Ja, allahopa!

Kram/lillafrun