Ja, vilken bonusdag det här blev. Som en lyxig förlängning av helgen, som egentligen är slut.

Vi har tagit till vara på den här måndagen till fullo. Steg upp i bra tid, för att hinna äta frukost sådär långsamt och länge, du vet.  Som man kanske inte gör en måndag, alla tillsammans, annars. Så sken solen och vi gick ut. Tog den väg som vi räknat ut skulle ge mest sol i fejjan. Vi får inte nog av sånt nu. Grottbor som man är under mörkaste vintern. Liten sov långsovning och jag och M hann även träna ett cirkelpass innan han vaknade. Två kroppar som spagetti och en nyvaken liten kropp, åt lunch, piffade till sig och drog sedan iväg på utflykt. Hoppade in i bilen och drog norrut, till Luleå.

Vi gjorde ett gäng ärenden. Som att köpa några födelsedagspresenter till en liten, shoppa loss på Litens randiga favoritaffär och låta en viss Miniman gå bananas i en sån där cool bil. Du ser ju själv, han tyckte det var succé!

Öh, pappa! Ska du med, eller? 

 Vi var sedan på Classe och köpte skyffeln till mannen (som han fick i romantisk allahjärtansdagspresent, av sin fru..jo, jo.) och gick sedan resten av stadstrippen med den på släp… det såg inte ett dugg konstigt ut.

Och M blev med nya jeans också. Kära nån, alltså. Vår unge, han visste inte till sig hur mycket han skulle charma hela gänget där i affären. Och han lyckades, bigtime! Till slut var han så tjenis med alla som jobbade där, att det slutade med att alla ropade Hejdå Sixten, kom tillbaka snart!, vinkandes med leenden och så nära vemod man kan komma, när vi gick därfrån. Helt galet. Idag fick vi verkligen känna på den där grejen, barn bryter alla isar i världen. Jag och M tänkte vara lite anonyma och köpa ett par jeans och dra, liksom. Men vi gillar att prata med människor, vi med, så att bli tjenis med duktiga jeans-typer, gör oss inget. Som pricken över i:et kalasade vi med mellissmoothie på mysigt fik, innan vi sedan åkte hemåt igen genom snöyran som bestämt kommit på besök.

Minimannen, i full färd med sin charmkupp. Han rymde, i underställ och med strumporna på sned. ”Titta!”, sa han. Bara så att alla skulle fatta att det var DÄR lampan var, och ingen annanstans. 

Och nu är det kväll och fortfarande en hel drös av timmar kvar av dagen. När man räknat med att vara ifrån, ha vardag och så. Då blir det liksom ääännu lyxigare med en sån här hela familjen-dag. Så, åh vad fint den här dagen känns i hjärtat. Längre fram, i vår, kommer det under några veckor vara väldigt skralt, faktiskt helt noll, på den här sortens dagar. Usch. Det tänker vi inte på nu, det tar vi då. Men ja, idag har vi haft en riktig stoppa-i-hjärteasken-dag, en vanligt måndag, dessutom.

Fina dagar som dessa, är livet sådär extra härligt.

Kram/lillafrun