Det är onsdag och morgonen är tidig.
Jag och Torehunden beger oss ut tillsammans, ser dimman lätta, i vanlig cirkuslivet-ordning. Denna morgon var lite mindre grusig i ögonen och dessutom hade jag skrattet bubblande i bröskorgen, från igår.
Min Septembermånad började med en lång och rätt mastig arbetsdag. Ohyggligt trött i huvudet åkte jag hemåt, mötte världens finaste pojkar och efter en stund kom dom jag längtat så himla, himla mycket efter; mina allra, allra närmsta vänner. Ni vet, Idan och Bobban.
Älskade M hade lagat helt otroligt god middag och kvällen var bara så jädrans härlig.
Tröttheten försvann och vi åt och pratade och åt och pratade. Det delades paket åt kors och tvärs åt såna som hade tagit Examen och sånt. Och så kramades det, och sörplades kaffe. OchJag skrattade så att jag grät,såklart. Flaxade med armarna och kippade efter andan. Det gör jag ju alltid med dom där. Älskade, älskade vänner.
Där i mörkret skulle vi få till en bild på oss alla tre också, precis innan vi sa Godnatt och Love you!! och vi ses snart!! Den där bilden, här ovan, gillar jag bäst.
Tack för att Ni finns, I och B. <3
Senaste kommentarer