Åh.

Dom ganska-få, små, korta dagarna av inskolning är sedan förra veckan över. Jag hade önskat hålla på med småsnuttsdagar i en evighet. Men S har som sagt tyckt att det har varit hur bra som helst på Förskolan, från dag ett. Förra veckan, vid en lämning, undrade han under ett par minuter varför i hela friden pappan skulle gå ifrån honom. Men det är liksom det enda. Så helt sonika en väldigt lyckad inskolning där den enda som inte är redo för på-riktigt-start, är morsan. Men nu ska vår lille Miniman börja Förskolan På Riktigt. Idag faktiskt. På självaste 1,5-årsdagen.

Vår fina lilla pojke.

Nyss var du en pluttig, varm-mjölks-doftande, brunfjunhårig liten bäbis som bara åt och sov. Och nu, helt plötsligt, springer du i världens fart, pratar gallemattias så det står härliga till varvat med riktiga ord. Har fullt upp om dagarna; gasar fram med bilen här inne, klipper gräset, gräver och sparkar boll där ute. En stund framför Pippi Långstrump är också nice. Du är viljestark, oftast skitglad, älskar att göra sånt som Morsan säger nej, nej höörredu! om. Du sover som en prins om natten och tar gärna en lååångsovning om dagen. Du härmar morsan när hon sjunger, älskar snyggpappans verktyg och så delar du ut pussar med smack, åt höger och vänster. Du är en trygg kille, fascinerande bestämd och vandrar gärna din egen väg men lägger såväl också din lillhand i mammas eller pappas, för ännu lite trygghet.

Du är vår allra, allra dyrbaraste ägodel. Den vi älskar mest på jord och beundrar så mycket att kärlekssucken knappt har ett slut.

Älskade Liten. Mamma och pappa älskar Dig. Ha världens bästa dag på Förskolan, så ses vi sedan. <3

(Maj gadd. Vad jobbigt det är idag).

Mamma aka Lillafrun.