Efter morgonbestyr så gick pojkarna ut och lekte och grejade på gården, medan jag och Storan åkte iväg till skogs. Det var så vackert där. Solen bestämde sig plötsligt för att trotsa regnmolnen och det doftade så gott. Rofyllt. Sen hade jag världens bästa sällskap som jag inte träffat så mycket senaste tiden, därför njöt jag extraextra. Storan-tid är guld värd.

Vi gick typ sju mil och trodde hela tiden att DÄR, nämen NU hittar vi det där gyllene havet… men nja, några mängder fann vi inte.
Glad efter häng med syster återvände jag hem, med en kasse med finfina kantareller. Liten är alltid extra-kär i sin mamma när vi varit ifrån varandra, så jag överöstes med kramar från min älskade Minimänniska.

Sen efter lunch bäddades lillvännen ner i vagnen ute i friska luften. Jag dök in i min målarverkstad. FJÄRDE VARVET är nu målat på det där himla skåpet.

Och sen drog vi iväg på 1,5-årskontroll på BVC. Vilket hemskt besök för Liten,  Pappa- och Mammahjärtat. S var livrädd. Det som brukar vara så mysigt att gå på BVC,..men nu har det minsann hänt saker sedan vi var där senast (vid ettårsdagen) och S kände direkt att det var något på lur. Han förstår så mycket nu. Men vi tog oss igenom besöket i ett gallskrik, fick stick i lillarmen, godkäntstämpel och kunde sedan gå vidare i livet.

Vi passade på att ta en långpromenad hela familjen.

Sen landade vi hemma. Någon satt och tittade på älskad vy (skämtar bara. han sökte nappen som han slängt iväg, tror jag).

Och nu är det kväll och vi har ätit världsgod middag; Till förrätt; dagsfärska, smörstekta kantareller på surdegsknäcke. Och en himmelsk morotssoppa med kräftstjärtar i, till varmrätt. 

En höstig onsdag i september. Mysig!

Lillafrun