Vad vi har gjort idag?
Varit sura. Eller okej, inte S. Han är aldrig sur. Möjligtvis skitarg. Men jag har haft fullt upp med att vara sur. Gått med ruffsigtoffsen på snedden uppe på huvudet och med argrynka i pannan och jag vet att om min älskade mamma skulle ha sett mig skulle hon bara småskrattat och kallat mig för Lilla Lotta på Bråkmakargatan, eller Lilla My eller nåt sånt.
Först i morse trodde jag, på något snurrigt sätt, att jag skulle ha tillgång till en bil idag. Men det hade jag ju inte såklart, eftersom vi ju bara har en och M sänder fotboll i Sundsvall idag. Jag hade tänkt att jag och S skulle åka och hälsa på några älskade, men det sket ju sig. I och för sig visade det sig att dom där älskade ändå inte var hemma.
I alla fall.
Vi drog ut efter morgonbestyren. Långrunda med vagnen. Jag tyckte att luften var god och att det trots allt det gråa, var vackert. Men i ett vips, på typ halva rundan, öppnade himlen sig. Liten kunde ju ha regnskydd över vagnen, men jag blev helt vansinnigt blöt. Jag ruttnade ur över det där regnet, totalis. Vi skulle till färgaffären på vägen hem, och väl framme där som två blötdjur…..var det stängt. Såklart. Vi gick vidare till affären och handlade på oss en massa mat. Mjöl och sånt där tungt som jag släpade hem i ösregnet som absolut inte hade gett med sig och tyckte att jag var nog blöt. Där och då, i långa backen upp till oss, med blöta, tunga matkassar och en ändå ganska tung vagn att putta och dessutom med känslan att ha badat med kläderna på. Då suckade jag lite. Det ska erkännas. Idag var en sån dag där jag inte kunde tänka äsch, det är ju bara regn. Kämpa på nu, som jag brukar tänka.
Sedan dess har jag varit sur, typ. Kan det inte sluta regna någon jäkla gång!?
När vi ätit lunch så hjälptes vi åt att sätta en bulldeg. Jag fyller ju år snart. 25 bast liksom. Så nu har jag börjat baka lite kalasfika. Liten somnade i vagnen och jag kunde sedan baka ut degen i lugn och ro.
Den här gången blev det bara en massa vaniljbullar. Fyllningen gör jag på smör, vaniljpulver (som urgröpt vaniljstång samlat i liten burk. så himla fiffigt!), strösocker och ännu lite mer kardemumma.
Ett knep med bullar är att ha i ett ägg i degen. Och förstås mycket smör i fyllningen…
Kavla, vik över…
Skär så här; Snurra, snurra, snurra och tjoff… efter lite jäsning och gräddning och sånt;
Vaniljbullar!
Jag hann diska bort och hela faderuttan innan S vaknade (okej, blev väckt) efter sin megalångsovning.
Då, hade vi dagens absolut mysigaste stund.
Tända ljus, nybakta bullar och mjölk.
Och ungefär där, blev jag snäll igen.
Jag blev alldeles varm i hjärtat av att se min gullunge vara så, så lycklig över att få en alldeles egen vaniljbulle och sörpla kall mjölk ur eget litet glas. mm!! sa hann, och tittade på mig med den varmaste, kärleksfullaste av blickar. <3
Så, där satt vi. Han och jag. Åt bulle och småflinade åt varandra.
Liten får nu för tiden gärna smaka en liten hembakt bulle eller något annat hembakt, som inte är alldeles för sockrigt. Han tycker att det är jättegott men äter lika gärna, om inte hellre, en frukt. Något köpt med massa fina bokstäver i ( E:n) eller karameller, det vet han inte vad det är och så får det gärna fortsätta vara. Jag själv, är ingen sockertyp, mannen ännu mindre. Vi äter så lite socker att det liksom inte alls finns ett sug efter det. Fast jag älskar att baka! Och ibland kan något sött vara gott. Oftast är det vanligast att det blir något sött under helgen, känns mysigast då. Men vi kan lika gärna byta en storlördag mot en lilllördag.
För; en nybakt bulle en onsdag när regnet öser ner och man är så sur att det inte är klokt (eller nyvaken <3 )- Då, är ju den där bullen som balsam för själen, för tusan!
Onsdag alltså. Skitsur å ena sidan. Vaniljdoftande och väldigt god, å andra.
Den där fyllningen vill jag sno rakt av!
Har du mått eller höftar du? 😉 Jag har flera av dina recept här hemma som används flitigt. Nu är bröllopet över och tid för bakning hoppas jag återfinns snart 🙂 Mailen betyder alltså inte någon ny läsare utan bara en gammal men nygift 😉
Gört! 😉 Jag höftar!
Vad roooligt att höra!! 😀 Grattis frugan! 😉
Jag håller med dig. Hellre en hembakt bulle som man vet vad den innehåller än nått annat med en evighets hållbarhet eller margarin eller annat onaturligt.
vi är så överens, Titti! 🙂
Intressant att höra hur ni tänker. Jag tycker det är så kul att läsa om det nu när en själv har barn.
Vi är inne på samma spår, socker och godis får gärna ligga lååååångt fram i tiden.
dock!
Så är mamman en riktigt godisgris, och det känns ju inte så bra.
Jag försöker att tänka på att dra ner på det, och det blir väl lättare när hon blir äldre också för då kan en ju inte äta när hon ser haha… 😛
Bästa är väl att sluta, för de är ju ett beroende som du säger. Just nu vill jag stoppa i mig nått sött varje dag.
🙂
Så länge dom inte ber om det liksom… då är det ju bara knasigt att ge 🙂 Tycker jag, alltså.