Att ha firat.

Det där var igår på Fars Dag;

Efter en morgon och förmiddag här hemma, med frukost på sängen och sånt så piffade vi ju då till oss för att åka på Finlunch hos Mormor&Morfar. Jag hade visst slagit till med ett så stort paket till Pappa att papperet var tvunget att skarvas. Det är han värd, min pappa.  Pojkarna hade gjort sig fancypancy; Så fina att klockorna stannar.
Och så Morsan då! Med nyputsade dojjor dagen till ära (tack mannen! en sån sak ids jag aldrig själv) och test av tredje varianten lösöga…. funkade skitbra, i ungefär tjugo minuter. Då slet jag ut dom aporna och satte gladeligen på mig mina kära vänner; glasögonen.

M hade sin nya Farsdagsskjorta på sig.

Så satte vi oss i Pärlan och drog iväg. Och landade hemmahemma. Hos älskade Mamma och Pappa.  Hembakt tunnbröd.  Och en herrrans massa mat. Jag dregglade likt en tiggande hund. Jag tränade nämligen ett sjuhelsickes pass (som idag känns i hela kroppen. Både skönt och inte om jag säger så) innan och var så vaansinnigt hungrig. Men jag behärskade mig, strök mig efter mamma likt en katt som vet att hon ska få mat, när som helst…

Världens Bästa Pappa öppnade sitt paket och blev helt sonika lycklig ägare till en Gigantmatare från Wildlifegarden.  Min Fågelälskande far blev mycket nöjd och hans dotter likaså.  Mamma fick rosor. För att hon är Världens Finaste Mamma. 
Och nu var det nära; Storanfamiljen stod för dörren och lunchen kunde börja.  Och alltså, det var som ett smärre julbord den där lunchen. Potatisgratiäng, rostbiff, svampstuvning, annan god sås, sallad, grönkål, Janssons, omelett, köttbullar, det där hembakata tunnbrödet….. ja ni hör ju. Vi var i mathimlen allihopa!  Jag åt så att jag blev alldeles vimmelkantig. Hörde mig själv sitta och säga mm, å kära nån mamma, åå vad gott! vid varje tugga. Lät till slut helt tjatigt, men det GICK INTE att vara tyst. Det var tamigtusan den godaste lunchen någonsin.  Och när vi var så mätta att vi såg stjärnor, då dukades vad-den-nu-hette-pajen upp… typ key lime pie, kanske? Väldigt god var den i alla fall. Och så fanns det såklart två andra efterrätter att välja på också. Och alltihopet kunde man strössla med skogshallon som påminde oss om hallonsommaren som var.

Så. Himla. Gott.

Vi åt och skålade för älskade Pappor och pratade om ditten och datten och skrattade och pratade lite allvar och barnen lekte och lekte och vi bara mådde så himla, himla gott. Där i det där hemmet jag älskar att vara och där jag en gång bodde och kallade för mitt Hemma. 

Tack älskade Mamma och Pappa för en så fin FarsdagSöndag.

-Den som toppades med körrep till sena kvällen, tillsammans med en massa rara människor. Och lyckan över den där lyxen att få kvalitetstid med min Storan som ju också sjöng som bara den.

En söndag att kalla uppladdning för ny vecka och måndag och sånt. Oh yes!

Lillafrun