(inlägget innehåller en adlink) Ja, men. Såklart tar vi den delen också. Det mest älskade rummet här i hemmet. Det har ni nog redan förstått vid det här laget också;
-Köket!
Köket, köket, köket. Älskar, älskar, älskar.
Det är där vi är allra mest.
Äter tillsammans, bakar, lagar, pysslar och donar. Jag älskar Ljuset. Rymden. Mormorgolvet. Gröna luckorna som gör mig lycklig varje dag. Utsikten från köksfönstret över en liten del av vår mark. Kökssoffan. Kaffebryggarljudet.
På den bilden ovan nu, ser ni också lilla dörren till det där rummet jag rankade högt fast ändå lågt. Läs det inlägget HÄR om du vill. Tillsammans med kökssoffan är köksbordet mina favoritmöbler. Köksbordet, där just nu vårvintriga tulpan- och körsbärsbuketten står. I en vas jag aldrig någonsin kommer tröttna på. Fick den av min Farmor till studentpresent. Den och en liten. En riktig Iittala- klassiker. Som ni kan köpa HÄR om ni vill. Såg att hela kitet var nedsatt också.
Ja. Jag älskar vår kök. Milt sagt.
I det HÄR i inlägget finns en bild på Den Där Väggen som fanns i köket när vi flyttade in.. den var rivig!
HÄR är ett före-och-efter-inlägg på ett litet köksfix, där mannen kaklade om, höjde bänkarna, satte in diskmaskin och lite sånt.
Och till sist, en 2,5 år gammal bild.. med ”gammfönster” och allt;
Fint då,
…men så himmelens vackert nu, med dom spröjsade skapelserna med kulturglas! Kan knappt tänka mig hur tjusigt det kommer bli när pärlsponten kommer på plats också.
Mitt favoritrum i hemmet, alltså. Köket!
….
(Ok. Fiffigt med förberedda ord och bilder om sånt som inte handlar om prick dagsläget. Nu, fortsätta överleva denna kaostisdag. Efter kanske den vidrigaste natten i mitt liv. Tårarna har runnit på denna vuxna Preggomamma. Bebbemagen gjorde ont, och jag var så rädd då. Och ynklig. Dom andra tre har sovit gott i natt i alla fall. Men tidigare idag har de galnaste kaos-scenerna pågått..en Lillan som inte förstår att hon inte kan mammamysa tätt intill som vanligt, en som storgråter och ber i gråten att han vill bli frisk (något bakslag på honom), en pappa som försöker vara alla till lags och yr runt med klorinflaskan i hösta hugg och så den där mamman som svimmade bara hon försökte ställa sig upp för en stund sedan. Åter till piggelinen… )
Skickar ett gäng med kramar här ifrån!! <3
<3 Taack finaste Du!
Åh stackars stackars er! Hoppas innerligt du och ni snart mår bättre!! Kram
Tack vad du är snäll. Det är absolut värsta sjukan som någonsin härjat här hemma hos oss :/ önskar ingen detta, blää. Kram och hoppas du har en fin onsdag!
Åh fy Emmeli, skickar en stor stor stor kram till er <3
Jaa, huvvaligen tusen gånger om. Tack snälla!!
Hoppas allt blir bättre snart. <3 Nu är jag visserligen inte gravid men kan verkligen förstå känslan när något i kroppen känns "fel", usch jag riktigt ryser av den känslan och skräcken som det medför! Känner för övrigt igen mig i dig på så extremt många punkter. Började läsa din blogg ganska nyss och ville "lära känna dig" lite mer så jag gick tillbaka lite i arkivet och läste några olika inlägg. Så många grejer som du skriver att du gör/upplevt/känt som jag verkligen känner igen. Framför allt det här med humörsvängningar och ha lätt till tårar osv. Så det blir extra fint på något vis att läsa här då! Jaja, nu har jag skrivit jääättelångt 😉
Så varmt välkommen hit är du! Kram från en känslomänniska till en annan 🙂