Känner livet i mig på bergstoppen.. och finslipar på mina drömmar..

Jag har inga penga- eller karriärsmål i siktet så långt ögat kan nå.

Mina drömmar och mål handlar om något helt annat.

Jag vill plocka blåbär i skogen tillsammans med mina barn och koka sylt att ha på småplättarna. Duka mellis med nybakt bröd en vanlig tisdag eftermiddag. Ha tid och ork att lyssna på alla barnens frågor och funderingar.

Sätta frön och pärer i jord om våren och skörda potatis och morötter om hösten.

Ha utrymme att låta oss känna med naturen. Och öka, och sakta ner, i takt med den.

Ta på mig gummistövlarna, med tofsen på sned, tjava ut till hästarna och insupa doften av regnvåt hästmule. Dra en morot ur landet innan skolskjutsen, så lilljäntan har till skolans fruktstund. 

Jag vill plocka blombuketter från vår egna trädgård och fylla skafferiet med äppelmust gjord från vårt egna stora äppelträd. Lära ungarna, hur det går till, från jord till bord. 

Skriva texter som berör på djupet och lockar andra att våga gå sin egen väg, den som hjärtat klappar för mest. Vare sig vägen går dit, eller dit..

Jag vill leva ett liv, där jag hinner andas och känna. Leva ett liv där vi arbetar för att leva, inte lever för att arbeta. Ett liv där var dag, räknas som en gåva. Inte ett långt längtande till helgen, sommarsemestern eller så.

-Leva. En dag i taget. Där jag och mitt inre hinner med vår verklighet och där skynda är något som görs, i nödfall.

Jag vill ha tid. Just nu i livet, tid, med dom jag älskar mest av allt på denna jord. Våra barn. För gullpengarna handlar vi utöver måste-sakerna; frihet! -i form av tid att fylla med vad vi vill.

Min och M´s vardag- är våra barns barndom.

Vi har absolut ingen aning om vi gör ”rätt”.. och det handlar inte om att det finns ett rätt eller ett fel. ”Det finns fler än ett sätt att göra rätt”, tänker jag.. och Mamma Mu.

Det enda vi vet, är att det KÄNNS rätt. I hela hjärtat. Och det, är vad som får leda oss.

…

Emmeli